Vi åkte in med buss till staden Plymouth. Där besökte vi bland annat en utställning om Enid Blyton.
På väg till Barbican längs med kusten.
Jag besökte också ett av de äldsta husen i staden, Elizabethan House.
Och på samma gata hittade vi tehuset Tudor Rose, där vi avnjöt Cream Tea på traditionsenligt sätt, med Clotted Cream, sylt och en kanna te.
blev tipsad om en, för mig, ny deckarförfattare. Nämligen Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Lånade samtliga från bibban och mellan varven här i England läser jag.
Det blåste runt 20m/s, vågorna var flera meter höga och idealiska om man vore en surfare. Det är vi ju inte men Saga, Artur och faster Aurora kavlade upp byxbunten och hoppade över vågorna som rullade in mot stranden.
Stenarna är slätare, plattare, vackrare, rundare och mer annorlunda än hemma, man kan inte låta bli att plocka och leta. Likt Amélie från Montmartre har jag nu fickorna fulla med slätaste smörgåsstenar. Bara i fall att…
Idag promenerade vi ner till floden Yealm och tog färjan över till en ännu mindre by, Noss Mayo. Det är obeskrivligt mysigt med alla trädtunnlar och ”kissing Gates” och får som traskar omkring på hedarna.
Här är nästan hela gänget. I väntan på färjan.
Idag var det ebb då vi kom fram till Noss Mayo och båtarna låg kantrade på sandbotten. Efter några timmar då vi återvände till Wembury var det flod och vattnet var högt.
Saga hittade ett hus som föll henne i smaken, Pink Cottage.
Idag besökte vi ett hus som först varit ett kloster och sedan sir Frances Drakes hem, ett 700 år gammalt slott. Kändes nästan som att vara mitt i Downton Abbey, fast det här var nog mindre.
Vi gjorde som vi brukar, klädde ut oss. Älskar kläderna från medeltiden.
Och så tog vi resans första Cream Tea!
Och just här slutade det regna dessutom.
Hemma har vi inget badkar så det känns extra lyxigt att det här i Traine Farm House finns ett. Ett riktigt härligt gammaldags badkar.
Vi är tio stycken som bor här, vår familj och Basses syskon med respektive. Simon sa att vi får bada i hierarkisk ordning… Det blev Saga som badade först.
Hallo! Greetings from England, Wembury. Wembury är en liten by på kusten i sydvästra England. Här är vägarna smala som cykelvägarna hemma och kantade med två meter höga buskar vilket innebär att man inte ser någonting på sina ställen. Bilisterna tutar i kurvorna så eventuell mötande trafik ska veta att man kommer.
Vi bor i ett stort hus på en farm. Här traskar hönorna fritt, tuppen galar stundvis (verkar ändå inte vara som Pettsons Jussi) och i hagen samsas häst och alpacka.
Bilderna är från vår terrass.
Hoppas du har det bra. Hälsningar.
Det var en dag i juni vi möttes första gången. Närmare bestämt i staden Nyslott i en butik som råkade ligga bredvid caféet med ”bästa kaffet i Nyslott” som jag googlat fram. En månad senare klev jag in genom fönstret (ja, det är ingången) till butiken på Skatudden som säljer kläder så särskilda att de inte lämnar en oberörd.
Klädmärket jag pratar om är Tauko, ett finskt klädmärke som tillverkar samtliga plagg av återanvänt material. De flesta av deras tyger har tjänat andra syften innan de förvandlats till läckra plagg med superstora fickor och andra roliga detaljer. Ett gammalt bilbälte som dekoration till exempel. Helt i min smak!
Leijat! 
Det blev nu något av ett reklaminlägg det här, men jag tycker att de två tjejerna som skapat Tauko förtjänar det! Och kanske det kan inspirera även andra att handla kläder som bär på en historia mycket äldre än plagget självt.
Basse har tagit bilderna.
På kvällen hade familjen redan samlats på terrassen där vi skulle äta plättar. Då grävde jag fram två gamla stormlyktor. Jag dammade av dem och fyllde på lampolja och voilá!
Där satt vi sedan hela kvällen. Barnen sov inne i stugan och vi satt kvar i stormlyktornas sken. Sommarnattens ljus blev dovare och ljuden ännu tydligare, myggen fler och nattfjärilarna allt mer nyfikna.
Myggspiralerna är från 1981, men funkar likväl.
