Vid Stockmanns gathörn satt en kvinna och skakade på sin mugg så pengarna skramlade. Flickan med flätorna ropade glatt; titta mamma hon vill ge oss pengar! Varför tar du inte? Mamman berättade att kvinnan inte ger pengar utan hon vill ha pengar. Okej, men då kan vi ge! sa flickan.
Och hon ger. För varje gång hon ser någon som skramlar med muggen rycker hon sin mamma i armen och ropar glatt; där är igen en som vill ha pengar, vi kan väl ge?
Vet inte vad som for i mig men i fyra dagar har jag städat. Från morgon till sen kväll. Det hela började med rumflytten som krävde sitt. Men sedan kunde jag inte sluta. Allt skulle ut, varenda ett skåp skulle tömmas och varje vrå putsas.
Har hittat så mycket skräp, några skatter och många minnen. Slängde massor, sparar något och ger bort det mesta. Känslan nu är bara befrielse. Ingen behöver tre yatzy-spel eller 50 kökshanddukar.
Det här är ingen nyhet och inget märkvärdigt alls bara ett tecken på hur det samlas saker i en familj med tre barn. Upplevelser är något vi uppskattar. Vi har redan i många år haft ett resekonto där den som vill får ge ett bidrag. Detta möjliggör häftigare upplevelser och fina minnen.
I två dagar har jag packat och flyttat på saker. Skruvat isär och skruvat ihop. Jag har slängt och sorterat och rensat och rensat. Barnens kläder är jag bra på att gå igenom regelbundet men deras saker är svårare. Vem vet vad som är passé, vem avgör när man är för gammal för duplo-lego osv.
Samtidigt kommer husets väggar emot. Skåpen är visserligen djupa men antalet begränsade. Dessutom gillar jag luft och tomma ytor, och att få det på våra 66 m2 kräver rensning och åter rensning.
Orsaken till att jag nu började detta projekt var att vi vill ge Harald en födelsedagspresent i form av ett eget rum.
Han har varit på Handbollsturnering i Sverige och kommer hem i morgon. Tror ni han blir överraskad? Tror ni han blir glad?
Han har aldrig haft ett eget rum i hela sitt liv, så ja, han kommer säkert att älska det.
I samma veva fick Saga och Artur flytta in i hemmets andra sovrum, det större. Basse och jag då? Ja, vi planerat skaffa en futon bäddsoffa och sova i vårt vardagsrum.
Vi har glädjen att få ha systerdotter Madicken på visit. Idag gjorde vi en Helsingforsdag. Planen var att turista till alla stadens sevärdheter, men trots dubbla luvor frös vi som bara den.
Artur hade förberett dagen med en karta. Han kunde till och med berika oss med berättelser till sevärdheterna. Det var Eino Leino (ni kan komma ihåg hans namn lätt, det rimmar ju!) och statyn Saga och Sanning, Svenska teatern fick också en liten story berättad. (Blir inte han lärare av något slag en dag äter jag upp min hatt.)
Lekmästaren Artur! Han är nog så bra. Ingen leker som han, hela tiden hittar han på något. Ni kan ju gissa vem som uppskattar hans enorma fantasi och ännu större tålamod?
Här är det sten, sax, påse men såklart med egna rörelser. Se på Sagas blick!
Hemma i stan använder vi aldrig bilen. Ibland händer det att vi glömmer var vi parkerat den. I stan cyklar vi eller går.
In till byn på Sarvsalö från Sommarhuset är det fem kilometer. Inte alls långt för en promenad, inte ens för barnen. Men så ska man ju tillbaka också. Och gärna hela familjen och på någorlunda gott humör.
Med cykel däremot, är tio kilometer ingenting. Så nu fixar Basse upp cyklar, trimmar växlar och justerar det ena och det andra.
Sagas cykelsits är urgammal, men som ny. Den hade vi till pojkarna när de var små och den var inte ny då. Det är en gammal hederlig Rex-sitsen.
Barnkläder är som känt dyra. Och ibland blir användningstiden inte ens särskilt lång. Jag försöker köpa så mycket som möjligt secondhand. Då kan man få bra kvalité för en mindre peng.
Via Heidi hittade jag den här pärlan åt Saga. En PompdeLux-klänning som är som en sommardröm, fladdrig och skir. Saga virvlar som en älva och vill ha den hela tiden trots att den är aningen för stor.
Senaste nytt på Sagafronten är intresse för bokstäver. ”Jag skriver dagbok, men då skriver jag bara vågor och isblock, annars går det så långsamt!” meddelar hon och skriver så pennan ryker.
Det egna namnet har hon skrivit länge redan och dagiskompisarnas namn intresserar. E som i Ebba, N som i Nellie, M som i Matilda och det bästa W ”det är som Matilda men tvärtom”. Solklart!
För några dagar sedan fyllde Lennart Hellsing 95 år! Sagolandet gratulerar en strålande poet och sagoboksförfattare. Många av hans dikter kan barnen utantill och de älskas av både stor och liten!
Hade en jobbrelaterad grej på agendan idag. I början av maj prickade vi in 10.6, det var en evighet dit. Så började sommarlovet i princip men denna dagen spökade i min lovhjärna. Ni vet, en dag mitt i ingenting. Man kan glömma den, försova sig osv.
Men allt gick väl och jag kom i tid till Svenska skolan för synskadade, SSS eller bara Blindskolan som den också kallas. Om jag blev klokare? Ja! Om det väcktes fler frågor? Ja!
Men jag ser fram emot den erfarenhet jag berikas med i och med att få stiga in i en blind mänskas vardag och dela dagen med henne. Spännande och utmanande och roligt.
Men nu! Sommarlov, sommarlov, sommarlov!
