Sagolandet

Mamma och Niklas bjöd till traditionell julmiddag. Vi är många och två långbord samsades i vardagsrummet. Jag introducerade en skojig men kaotisk skål-lek, vi skrattade som vanligt så väggarna skakade och tiden gick som vanligt vansinnigt fort. Björn la för typ tolv år sedan en 100 marks sedel i press i en bok, där blev den. Han glömde i vilken av de hundratals böckerna han lagt den och böckerna har bytt plats. Ofta har han letat och letat men utan resultat. Vi andra har nog gett upp, men inte han och igår återfann han den. Tufft.

Och jag fick mitt gosbehov fyllt till brädden av denna lyxpralin.

Basse bar fluga.

Saga har fått mystiska utslag mest på magen. Vi var till läkaren och två stycken kollade henne men kunde inte säga vad det är. Hon fick antihistamin mot klåda och någon salva.

Vad kan det vara? Allergi? Kan nya kläder orsaka detta, eller någon mat?

Julen är traditioner och minnen. En tid då man oftast gör samma sak år efter år. Vissa år blir ändå annorlunda. I år är det regnigt och grått. I år går vi på julbön till Johanneskyrkan i stället för Sibbo, svärfar håller sin sista julbön innan han går i pension. Min kära svåger åkte in till sjukhus igår och kommer troligtvis inte hem till julafton, vi får åka till sjukhuset i stället.

Det blir nog jul i år också, annorlunda men jul.

I den sista luckan i Sagolandets julkalender får vi se Krullen som vakat hela natten, väntat på soluppgången, kokat tomtegröt, klämt och tjuvkikat på julklappar och till sist hittat jultomten.

Tack för att ni följt Krullens upptåg.

Saga hade svårt att somna igår. Så ivrigt väntar hon på denna dag. Julafton är så magisk för små. När Saga har svårt att somna pratar hon på. Eller sjunger. Det sista hon viskade igår var God Jul åt fattig hand.

Nu är klockan snart nio på julaftonsmorgon, hon sover ännu. Har alltid varit en begåvad sovare.

Vi har nu kommit till Sibbo för att fira jul. Vi har bäddat syskonbädd i biblioteket i fammos och faffas hus. En våning helt för oss själva. Pojkarna har hittat var sin vrå där de lagt sina madrasser. Saga som helst sover närmare än nära har bäddat en helt egen madrass med rosa muminlakan till – sina mjukisar!

Harald berättade att han redan på sommaren brukar börja längta efter just den här tiden. Juletiden då huset fylls av många härliga släktingar, skratt och glädje.

Nu är den här! Julen.

Vi började dagen hos min pappa, fortsatte till min mamma och nu är vi hos svärföräldrarna.

Krullen drar på sig sjumilastövlarna, lägger vännerna på ryggen och styr stegen österut i lucka nummer 23.

Krullens upptåg lucka 22.

Jag lägger sällan ner energi på att klaga på vädret. Det tjänar ju ändå inget till. Och alla som känner mig vet att jag aldrig klagar på snö, det är aldrig för mycket, det är aldrig för kallt, drivor som omöjliggör barnvagnskörande är aldrig ett problem, oplogade vägar är farliga och otäcka, men jag klagar inte.

Men nu! Jag orkar inte med regnet. Med det svartaste svarta.

Ge mig drivor höga som hus och en så kall vinter att kinderna stelnar och det knarrar under filtstövlarna. Snälla!

Kan knappt fatta att det är sant. Att jullovet är här. Många långa dagar att varva ner. Vara tillsammans. Äta gott. Kramas. Finnas till!

Idag gick vi gosa med gudsonen Maximilian.

Blir alltid lika överraskad över energin man får av att träffa vänner, skratta och prata och dela erfarenheter.