Sagolandet

Vår lilleman blir idag nio år! Vi firar med tårta till morgonmål, glad mässa i kyrkan med fammo som predikar och med festmåltid med släkten.

Grattis älskade barn!

Vilken dag! Sol som värmer, snö som gnistrar och smälter. Vi tog oss ut på skaren idag och gick till ”ön”. Barnen klättrade och byggde koja. Fick så mycket energi av solen och luften så man nu kan slappa med gott samvete.

Mini-me i mammans solglasögon.

Idag började vi dagen med att färga ägg. Vi färgade med lökskal och silkespapper. Dessutom la vi i okokt ris, då fick de ett fint mönster.

Sedan hade vi äggrullningstävling.

”Mamma du är min choklad, för jag tycker om choklad.”
Saga, 3 år

Den här dagen, då man har hela lovet framför sig är bäst. Fyra dagar ledigt. Fyra dagar med inte bara fina familjen utan också med viktiga släktingar. Middagar. Gudstjänst. Chokoägg. Memma. Födelsedag. Samvaro. Kramar och pussar.

Nu är det påskpyntat och vi tar helg. Glad påsk alla mina fina läsare!

Sagas påskgräs från dagis och mitt.

I morse vaknade Saga med feber och jag blev kallsvettig, en dag som denna kan jag inte stanna hemma. Jag väckte Basse och förklarade hur viktig denna dag är för mig. Vi ska påskpyssla hela dagen, jag har planerat och förberett och väntat. Att överlåta allt detta roliga till en vikarie kändes inte lockande. Jag. Kunde. Inte. Bli. Hemma. Trots att det egentligen var min tur att stanna hemma gick Basse med på att vabba idag. Och jag fick pyssla non stop med glada barn.

Grejen är den att vi blandat alla klasser, allt från ettan till sexan och skapat tre nya klasser. Att se de stora hjälpa de små gör mig lyrisk och tårögd.

Allt gick bra, alla fick en häxa gjord och en god start på påsklovet. När dagen var slut satt en pojke från 1-2 B (jag hade bara elever från D klasserna) med en häxa i handen. Klasskamraterna undrade hur han fått tag på den, ingen annan i hans klass hade pysslat en sådan. Hur var det möjligt? Jo, han hade gått in i fel klass. Gulle!

Saga kommer i full munderingen och låter oss veta att hon leker Våren.

Videbarn, videbarn sov lite till, vagga i takt med din mor… Videbarn, videbarn… Tänk att en vacker vår har även du blivit stor…

Så sjunger sång-gruppen Apa, en sång som följt med oss redan i många, många år. Sjöng den för Artur som är vårt första vårbarn, sjöng den redan då han låg under mitt hjärta och kallades Minimum. Tänk att en vacker vår, har också du blivit stor, passar ack så väl.

Och så kom nästa videbarn, en liten Saga som vi trodde skulle födas i medlet av februari, men som kom först i mars. Så blev även hon ett vårbarn, kanske ett vårvinterbarn, men ändå.

Tänk att hon var helt utan hår fram till ett-års ålder ungefär.

Såhär såg hon ut som liten:

Mamma, om du tycker bilderna är för små kan du klicka på dem så blir de större.