Sagolandet

När jag ser Saga leka med sina vänner blir jag alldeles varm om hjärtat. Hon leker faktiskt. Det ger mig hopp om att dagis kanske är en bra grej, trots att hon är så liten och jag gärna stannat hemma med henne lite till.

Idag kom den dagen då barnen lekte för sig själva och vi vuxna mer eller mindre ostört kunde diskutera och äta. Verkligen uppskattat.

Två-åringarna gick på picknick och skötte sina hundar.

De äldre byggde med lego (världens bästa uppfinning).

Harald fick sin födelsedagspresent i form av en flaskpost med dechiffrerat brev.

EFIT, ett foto i timmen, sysslade man mycket med i bloggvärlden då jag började blogga år 2004. Idag gjorde jag nästan en serie EFIT på instagram.

Saga somnade på soffan och vaknade på skolgården. Så kan det gå.

Kanske orkar jag en dag göra en fullkomlig EFIT? Är du med?

Gjorde som Maria och pimpade den, i mitt tycke, lite tråkiga lärarkalendern.

Före:

Efter:

Tack för tipset Maria!

Här hos oss patrullerar poliserna till häst och vi vaggas in i trygghet.

E du jedo? frågar Saga. Och visst var de redo att börja skolan igen efter ett långt härligt sommarlov.

Lycka till önskar vi påckana. Den ena börjar tvåan, den andra femman.

Det blev väl för mycket att komma ihåg för en dag. Jag menar jag var ju på jobb idag! Hur skulle man då komma ihåg att det är Arturs klassfest samma kväll? Fem över sex insåg vi missen, hoppade på cyklarna och var typ en kvart för sena. Hjälp, hur skall året som karriärkvinna + småbarnsförälder väl bli?

Hoppa på cykeln i en handvändning är sådant man bara kan göra en varm sensommarkväll då solen ännu finns, då det enda du behöver ta med är en långärmad blus, och till och med den kan man glömma utan katastrof.

Det blev en härligt rolig kväll. Skolbarnen fick träffas, leka och stoja. Sommarupplevelser utbyttes och minnen delades. Dessutom fick vi vuxnare prata av oss, så i morgon bitti på skolgården kan vi helt coolt bara nicka ett morjens!.

Idag var jag på jobbet lite grann. Tog det här med mjukstart, som det stod om i Hbl för en tid sedan, på allvar och kör med inför nya jobbet. Jag menar, har man varit hemma nästan tre år kan man inte bara sådär börja igen. Så ett par dagar per månad siktar jag på så här i början. Nä, skämt å sido, mitt jobb börjar först i oktober så vi hinner med verklig dagismjuklandning, fast en månad.

Hur härligt vore det inte med momi-dagis?

Fast jag litar nog på att de kommer att ta väl hand om henne på Elka-dagiset också. För att återknyta till Hbl-artikeln är det A och O att föräldrarna visar att de har förtroende för dagispersonalen. Det har vi, för samma dagismamma (Sagas påhitt) som Saga får hade Artur i tiderna.

Det blir nog bra!

Lagom tills jag började jobba inne i stan ändrade buss 18 sin rutt. Nu går den från min dörr till jobbets dörr. Jag tycker nästan den är lite skrämmande bra tajming.

Man tackar!

Så här kan det se ut då något av barnen tar bilder. Klick, klick, klick.

Men, snälla sluta, nu ger du hit kameran!

Men många blir också sällsynt skojiga. Kolla hur lilltösen håller kjolen t.ex.