Sagolandet

När solen för en gångs skull skiner i Helsingfors flyr vi den och styr kosan mot regnigare trakter. Nämligen Tammerfors.

Efter att ha spelat både brädspel och iPadspel trotsade vi regnet och tog en promenad. Barnen ville ha glass! Helt uppfriskande att komma ut, men oj vad det orkar regna.

Pojkarna försöker lära Saga att sniglar inte är farliga.

Vi hittade några skojiga och för oss nya böcker i Munksnäs lilla bibba.

Nu är vi våta och kalla och kantarell- och räksmörgåsar kommer att smaka mums.

Vad har du gjort denna regniga måndag då?

Artur blev intresserad av instagram.

Det blev ofrivillig intervallträning idag. Överraskades av åskväder mitt i sköna löprundan. Vid varje blixt och knall löpte jag som skjuten ur en kanon. Räds nämligen åskan.

Min favoritstylist Gudrun Sjödén lyckades ändå hålla mig vid gott mod med sitt sommarprat. Och jag kom hem välbehållen.

Hittade den här gravstenen på Gotland och undrar om den här ”dommaren” som ”villar” här inte egentligen hette Olof Larsson? Men vad vet jag?

Basse slog tån och utropade; aj sjutton. Saga tittar upp från sin lek och säger; arton och nitton!

Hur hon kan räkneordningen förblir ett mysterium.

Har inte så mycket mer att tillägga:

Hon sover mellan oss för det mesta. Jag har för vana att vakna före henne. Då ligger jag där och doftar litet barn. Jag brukar hålla hennes knubbiga hand i min och bara andas nuet.

Vad jag älskar.

Hon går och bär på två prydnadsänder och man hör henne vyssja och trösta: gråt inte jag är din mamma.

Och fammos gamla crocs.

… än så här blir det väl inte?

Jag är en riktig badkruka. Simmar aldrig utan bastu. Men idag simmade jag!

Först joggade jag en dryg halv timme, var ordentligt svettig och varm. Därför.

Att borra in näsan i Sagas saltvattensvettiga lockar är verklig sommar.