Sötaste Christa utmanade mig:
Vilka tre vardagliga eller stora saker skulle du verkligen vilja göra innan det är för sent?
Här kommer mina:
1. Tälta i Lappland
2. Rida på hedarna på Irland eller Skottland. Har aldrig suttit på en häst i hela mitt liv.
3. Vara med i en film, t.ex Anno 1790.
Aaah, den här stunden, då barnen somnat och man äntligen får vila. Vila fötter, vila öron, vila.
Ja, jag är ensam med ansvaret och jag är ovan med det.
Vila var ordet.
I centrum av vår Huvudstad hittade vi ett av stans bästa kaffeställen, termosmuggar som andas hållbar livsstil, mammans nya arbetsplats och vackert guldregn. ”Jag skulle behöva 13 miljoner, man kan vinna det på lotto nu, jag läste det utanför en kiosk, om jag skulle ha 13 miljoner skulle jag köpa ett hus åt oss, då får jag ett eget rum” resonerar gullgossen mitt i guldregnet.
Utanför vid Tre smeder står en kille staty. Ni vet sådana där performance där en levande människa står alldeles stilla likt en staty. Jag blev så till mig idag då den unga killen osmakligt nog var utklädd till en soldat, med uniform, maskingevär och handgranat så jag gick framåt samtidigt som jag stirrade på honom.
Jag märkte att något skramlade, men brydde mig inte nämnvärt om det. Gick ytterligare några steg, men skramlandet upphörde inte. Då tittade jag under vagnen och där hade soldatens plåtburk med alla pengar fastnat. Jag höll på att fnissa ihjäl mig då vi lirkade bort kassan och Farmor kyrkoherden snällt returnerade den.
Tycker ni förresten att det är okej att stå utklädd till en soldat med geväret i beredskap mitt i vår huvudstad? Är det kanske bara jag som är överkänslig? Jag kan bara inte skaka av mig den obehagliga känslan av att han såg ut som en barnsoldat.
Var tvungen att åka till tandläkaren. Min fina svägerska med sambo bor ett stenkast från oss. Jag chansade för att fråga efter barnvakt trots relativt tidig morgon. Utan att blinka kommer de båda. Vilken lättnad för mig och barnen som älskar dem.
Visst finns det änglar, vardagsänglar.
I brist på sysselsättning satt vi oss vid datorn för att googla ”vandra på Gotland”. Vi har bekantat oss med rutten, lite sevärdheter och sett bilder. Vi kommer att gå från ena kusten till den andra, vandringen slutar i Visby. Dessutom kommer vi att vandra lite uppe i norra Gotland på Fårö, uppleva raukar och besöka Ingmar Bergmans grav. Jag blir bara ivrigare ju mer jag läser om ön. Samtidigt är jag lite spänd på hur barnen ska orka. Hur ska jag motivera Saga att sitta i vagnen hela dagen? Hon som är så full i spring. Eller tänk om det ösregnar i dagarna fem?
Jag såg också att det finns welan på stället vi bor på, jag kan med andra ord reseblogga.
Alltså hur kan en dag gå så långsamt? Vi sov länge, vi bakade scones, åt söndagsfrukost länge och tittade på en film. Regnet står som spö i backen, vilket nu inte nämnvärt stör oss som är inne i värmen och myser, värre har de det som spelar fotis på plaskvåta planer i kallt regn.
Vi planerar program för den kommande veckan för så här slött kan man bara inte ha det… Lekpark i Brunnsparken, besöka mormor och en Lovisa-resa är nu inprickat så nog ska vi väl klara oss?
I morse klockan fyra åkte fotbollsspelaren och tränaren iväg till Åland. Det känns konstigt tomt och långsamt här hemma.
Mitt sällskap.
Jag planerar att de här söta ska somna vid åtta. Sedan ska jag plocka fram godis och film.
Lagom till vår resa till Gotland kom Mari Jungstedt ut med en ny roman. Det här är hennes tionde bok och jag kan knappt vänta på att få hugga tag i den. Men jag ska spara den till resan.
Samtliga av hennes böcker om Anders Knutas och Karin Jacobsson utspelar sig just på Gotland. Lämpligt.
