Sagolandet

”Du är en riktig lyxmamma du” sa ett av barnen då jag brett smör på hans bröd.

Låter aningen bättre än både curling- och flipperförälder.

Oj vad ljuvligt det är.

Vi bor ute. Äter ute, sover ute och lever livet. Kan inte bli bättre.

Vilket fantastiskt påhitt med sommarlov. Det är nog säkert det mest skönklingande ordet som finns.

Ofta brukar vi åka gammaldags traktor med skakigt släp genom Lappträsk by på midsommar. Henrik, fotografen, kör och vi andra skrattar och tjoar och intalar oss själva att det är både säkert och roligt när vi egentligen är lite rädda.

Sedan binder vi björkkvistar som vi piskar varandra med i bastun.

Det låter ju inte riktigt sunt. Vad gör ni på midsommar?

Idag får jag ta hand om Nicholas.

Inte mindre än sju små dvärgar har jag här idag.

Snövit eller Sneda Mamman som fotografen sa:

…så hör den här bilden till mina favoriter. Pojkarna i huset hade varit och shoppat och kom lyckliga hem med den här lilla sparkdräkten till lillasyster. Det ska böjas i tid… ”Mamma, hon är vänsterfotad!” var det första de kollade då hon lärde sig gå och sparka boll.

Var idag med på Haralds fotisträningar. Han tränar aktivt runt en 6h/vecka och därtill har de några matcher. Ibland kan jag undra hur han orkar och i början av hans fotbollskarriär ifrågasatte jag att man skulle träna så mycket. Samtidigt märkte vi ju att killarna var ute och bollade och sprakade varje ledig stund i alla fall, så vad är då bättre än ledd träning? När jag såg dem idag, undrar jag inte alls att Harald orkar, de har roligt, de fnissar och skrattar, de leker och man ser hur de gillar det de gör.

För några år sedan fick han och hela laget en ny tränare, Jussi. Han är finsk och pratar finska för det mesta, men kan ibland tala svenska med några av killarna som är enspråkigt svenska. Han har inte bara lyft fotbollen till skyarna för Harald utan också gett Harald en verklig anledning att lära sig finska. Jag är så glad att Harald har detta sammanhang, en gemenskap med vänner som är rätt lika och vuxna, goda förebilder. Jag ser tonåringar som bara ”hänger” vid köpcentra eller parker och i de stunderna är jag nöjd över att barnen spelar fotis. Jag vet var jag har dem, de får motion och frisk luft. Om några dagar ska laget resa på sin första fotbollsresa, till Åland, och jag vet redan nu att det kommer att bli en resa som Harald aldrig kommer att glömma.

Vår väckarklocka väcker oss med ett ljuvt fågelkvitter. Det börjar svagt och ökar småningom. Stänger man inte av väckarklockan så hörs ett väldigt högt kvitter, på gränsen till irriterande. Nu är det inget ovanligt kvitter som Philips valt att använda som väckningston, så ute i björken sitter det ett par som kvittrar som vår väckarklocka. Likt Pavlovs hundar går vi nu här och önskar kunna stänga av fåglarna i björken.

Måste antagligen byta till djungelljudet innan vi tar livet av kvittret.

Efter en rask promenad på 24 km kändes det här himmelskt skönt.

Rätt gissat, vi saknar badkar.