Vem är den lilla killen som så ofta nämns på denna sida? Han är drygt sextio centimeter lång. ändå kretsar det mesta kring just honom. Han har ögon blå som blåbär, de är djupa som källor och underbart vackra att se in i. Jag brukar kalla honom Solen eller Grodan. Det för att hans mun inte sällan ger i från sig det mest strålande grodleendet man kan tänka sig.
Ansikten fascinerar honom, han tröttnar aldrig på våra samtal (”Hej Artur! Det är mamma! Hej Artur, det är mamma! osv….”)
Idag var vi till rådgivningen med honom. Han är duktig och fick massor med beröm. Han log mot och charmade ”rådgivningstanten”. Han växer så det knakar. Han har fluffiga kinder, söta dubbelhakor och smårultiga ben. Artur är för det mesta glad och mycket nöjd. I natt sov han hela tio timmar i sträck utan att äta alls (jag vet, det är nästan lite för lyxigt). Och ibland gnäller han lite naturligtvis men det är oftast inte svårt att gissa vad som ligger bakom hans problem. Det kan vara en rap, magknip eller känslan av att vara totalt övergiven. Idag har han varit ledsen stundvis. Trots att han gjorde sitt bästa för att charma tanten på rådgivningen gav hon honom vaccin. Det gillades inte alls!