Liten växer

Det är ofattbart hur snabbt en liten baby kan växa. Igår svände Artur sig från rygg till mage. Han har gjort trevande försök ett par gånger tidigare, men nu när han förstått idén svänger han sig om och om igen. Sen är det ju det förståss det att det inte alltid är så värst kul att ligga på mage, men då är det bara för liten att ropa aningen högre så kommer nån och svänger en. Bara för att man skall kunna vända sig igen… Och så håller vi på.

Han, Artur, är fortfarande rund och mjuk och fluffig och alldeles underbar. Förutom att han nu svänger har han verkligen hittat sina händer. Hans typiska posé för tillfället är att ligga med knäppta händer, ser ut som om han ber jämt. Ja och så har han upptäckt sin röst också, det är ljuvligt att höra sin egen röst och ju högre man ”pratar” desto skojigare… Nu ska vi ut på promenad i sommarkvällen. Vi ska hälsa på mofa.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *