Vi har varit på utfärd igen, denna gång till Västanfjärd för att fira guddottern Lotta. Det var skönt att komma bort från stadsmiljön ett tag och andas frisk havsluft. Harald fick simma! ”Mig vill vara där hela dagen!” sa en trött Harald då vi klockan nio på kvällen styrde kosan hemåt. Och inte var han trött heller! Men, men då vi kört ett par kilometer sov båda pojkarna och jag och Basse fick njuta av vacker sommarsolnedgång…
Igår hälsade vi på Laura, Arto, Atte och Nella. De skall tyvärr flytta till Seinäjoki denna vecka. Vi kommer att sakna dem. Harald känd på nåt sätt på sig att det var en ledsam situation och kramade sin vän Atte då vi for och sa att han är ledsen. Jag och Laura har umgåtts sen våra pojkar föddes och det känns ledsamt att de åker så långt bort…
Harald och Atte har roligt
På kvällen igår hände det en något som gjorde mig nästan löjligt glad. Vi var på stan och plötsligt såg jag en person som jag inte träffat på ett och ett halvt år. Det var Jaana, vår föredetta granne. De flyttade härifrån (bodde vägg i vägg med oss) i januari år 2003. De flyttade bara en tio kilometer härifrån men ändå har vi inte fortsatt hålla kontakt. Också hon har två pojkar nu ( 3½ år och 1 ½ år). Hon hade inte förändrats alls och jag märkte hur jag saknat henne! Så nu skall vi börja träffas igen.
Ja, vänner är viktiga… Nu vill Artur ha nattmat…