Ett nytt liv-ett till mirakel

För två veckor sedan fick jag nog av vår djungellägenhet, tog pojkarna med och körde till Sibbo. Basse var tvungen att bli kvar i Åbo för att skriva på sin gradu. Det var otroligt skönt att komma till landet. Vädret blev nog inte riktigt som vi tänkt oss det regnade, regnade och regnade. Det kom ofantliga mägder vatten såväl utomhus som inomhus.

En faktor som defintivt drog mig till Sibbo var att storasyster snart skulle få sitt andra barn. Vi gick i väntans tider, och vänta fick vi göra för liten Christian kom en vecka efter det beräknade datumet. Han var liten trots att han var stor, han är fullkomlig och väldigt söt. Jag förundras över det faktum att min lilla nyföding Artur plötsligt växte metervis. Alldeles nyss var han ju så pyttepytte, bara fyra månader sedan!

Ja nu är han fyra månader och äter annan mat än mammas mjölk. Att ge honom stadigare föda visade sig vara en god idé. Vi har en alldeles underbar solstråle här hemma för tillfället. Vi fösökte med välling, men gav upp efter en vecka. Det var inget för Artur det inte! Men potatis, morot och banan det går ner det!

Idag var Harald på dagis igen. Senast var han i där i maj så det kändes lite som en ny start. Han trivdes som fisken i vattnet, mamma hade det betydligt svårare. Inte nog med att lämna honom för några timmar, han börjar dessutom i stora gruppen. Min lillkille blir stor och duktig och skall klara en massa saker själv. Jag saknar honom då han är borta, men samtidigt är det skönt att få lite paus från lek och spring och tjut. En tre-åring kan vara ack så aktiv ibland, ja faktiskt för det mesta. Och då han kommer hem har jag massor av ork att leka och stoja. Då vill jag ge honom den uppmärksamhet och den tid han så väl behöver… Det som för tillfället är aningen svårt är att vi borde få honom att sluta suga tutt, men hur. Idag kväll försökte jag hur länge som helst (tyckte alltså jag och Harald), till slut kunde jag inte mera se på de bedjande, blanka ögonen som bad, snälla mamma, snälla bara i kväll… Han fick sin tutt och somnade. Jag misslyckades, men är det så farligt egentligen?

Nu skall vi se på film jag och Basse, återkommer med bilder av det nya lilla livet.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *