Jag bär mitt barn

Liten växer. Han väger nu omkring åtta kg. En liten nyfiking är han. Allt omkring honom är nytt, fascinerande och härligt. Bordsytan är spännande, det är härligt att slå på den och själv åstadkomma ljud. Men nu gäller det att vara snabb själv också. Han sträcker sig efter allt som finns inom räckhåll.

Ännu orkar jag bära honom nån timme i bärsjalen eller ”storken” som vi kallar den (det är en Storchenwiege). Artur är väldigt stark och stadig i nacken. När han var nyfödd tappade vi nästan bort honom i den fem meter långa sjalen. Idag kan han själv stöda nacken så vi kan bära honom i många olika ställningar. Artur trivs i famnen vilket ju är rätt så förståeligt med tanke på hur många månader han vaggats i min famn innan han kom ut till oss.

Snart blir Artur fem månader och jag tycker inte att vi riktigt har någon klar rutin ännu. Inte alls som jag minns att det var med Harald. Harald hade så klara ät- och sovtider, medan det för Artur kan se olika ut från dag till dag. Ena dagen sover han en timmes tupplurer nästa dag tre timmar… Det som i alla fall är jätteskönt är att hans nätter i stort sett ser lika ut. Han somnar vid tio tiden och vaknar vid åtta nästa morgon. Just nu sover han ute i vagnen, snart på tredje timmen… Kanske fruktpuréen som han åt innan han somnade gjorde susen.

Basse har konserten ikväll, Verdis reqviem. Det stormar ute vilket sannerligen inte är bra eftersom det är utomhuskonsert. Just nu är han på gen. rep. De skulle börja redan för en och en halv timme sedan men har inte kunnat köra igång på grund av blåsten… Få se om det mojnar till kvällen…

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *