Artur poserar i sin nya Kalikåmössa från Sverige
Nu är vi två igen! Och oj vad skönt det är att Basse kommit hem. Men det är egentligen bra att vara ifrån varann lite. Det är mycket som annars känns så självklart som inte sen heller är så självklart. till exempel har jag under de senaste tre dagarna märkt att: diskmaskinen varken fyller eller tömmer sig själv, badvattnet efter barnens kvällsbad står kvar ännu då jag ska gå och lägga mig, ja en massa praktiska grejer som tydligen nån annan oftast sköter om.
Vi har bytt till vintertid, så imorse steg vi då upp klockan sex. Så mycket för den extra sovtimmen alla talar så varmt för. Barnen kan man ju inte ställa om till vintertid. Jag var i alla fall glad i morse då Harald kom instörtande i rummet och sa ”mamma är det nu vi ska hämta pappa från båten”? Det märks så att pappa har varit borta för nu är det bara pappa som gäller för hela slanten. Bra så, då kan jag lägga mig på soffan med Idun -sagan om Valhalla (en bok jag fick av Basse från Sverige). Han skulle väl inte ge en bok om han inte ville unna mig läsro?!?! Basse hämtade härliga gåvor åt oss. Harald fick ett Mulle Meck 3D pussel-mycket omtyckt. Och Artur fick en Kalikå-mössa (den som synns på bilden ovan), den uppskattas kanske i och för sig mest av hans föräldrar.
Harald syr löv på en tråd så vi har det riktigt höstmysigt här inne.