Så liten ännu…
Ja så här står han nu redan, nyss fyllda åtta månader, känns overkligt. Han är nog rätt så vinglig ännu och vi hoppas att han inte skulle ha så bråttom med att börja gå. Sitt första blåmärke har han lyckats få på ena kinden, ett liten men dock. Annars så tycker jag att han sovit lite bättre nu i natt, eller så har jag bara blivit van med att ha en liten som klamrar sig fast vid mig natten lång. Nu låter han hungrig så jag ska fatta mig kort.
Vi har fått nya vänner. Det är Ruth och Mats och så deras lilla baby Mirjam. Det är trevligt att umgås med dem. Vi var just hemma hos dem i deras härliga vindsvåning i ett trähus med utsikt över klosterbacken, så vill jag också bo. Jag och Ruth träffas ganska ofta, faktiskt tre gånger denna vecka, på tisdagen på syjunta hos Lise, på torsdagen i Kuppisparkens café och nu då hemma hos dem. Så här ser den mysiga familjen ut:
Ruth och Mats
Baby Mirjam, 2 månader
Nää, de e int sant! Vad ljuvlig Artur ser ut! Han e ju så liiten… Alltså…tänk att han står…! Tiden går nog för fort. Eller så är det Artur som går fort. Det senare stämmer nog mera i detta fall!!!
Go Artur!
Hej på er!
Ville bara berätta att jag satt in bilden med Harald och Artur i snön som wallpaper i min dator. Det blev jättefint! Vi hörs!
Kram Fammo
HEJ MINA KÄRA,
Äpplet faller inte så långt från trädet! Snart ses vi, puss till er.
En lyclig mormor.