Jag tror på jultomten, men inte på en moralgubbe

Om bara ett par veckor är det julafton. Julen som vi alla väntar på. Som förälder ställs man ofta inför många val och avgöranden. Man vill ju alltid sitt barn det bästa. Men vad är bäst egentligen. Det här med jultomten /gubben har vi funderat på redan i många år. Vem är han? Vad har han för roll? Vill vi att han ska komma in i vår jul, komma instövlande i det varma mysiga huset? Vi gillar teater, och det är ju en sorts teater, tomten är utklädd. Dessutom är vår jultomte en verkligt skicklig skådespelare. En vetenskaplig undersökning visar att det är bra för barnen att tro på tomten.

Detta säger den brittiska psykiatrikern Lynda Breen i tidsskriften Psychiatric Bulletin (Hufvudstadsbladet 8.12). Enligt henne uppmuntras barnen att uppföra sig väl. Hon tror dessutom att barnen i och med att de tror på julgubben kommer att lära sig skilja på rätt och fel, ont och gott. Enligt henne låtsas barnen tro på tomten för att de vet att det medför positiva följder, nämligen det att man får julklappar.

Själv tycker jag inte om idén att hota barnen med ”är du inte snäll nu får du inga julklappar”. Julklappar ska man inte förtjäna av jul(moral)gubben, de får man som ett tecken på att någon bryr sig om en. Därför vill jag gärna berätta åt mina barn att det här paketet är av mommo, det här av faffa osv… Kanske lär sig barnet tacksamhet då.

Tomten kom till oss förra året. Men vi gjorde en kompromisslösning som passade oss alldeles utmärkt. Harald var rätt så rädd för den där skäggprydda varelsen som han stött på lite nu som då redan ett par veckor före jul. Men samtidigt var det spännande och han liksom väntade lite på att det skulle komma en tomte. Då gjorde vi så att vår utmärkta skådespelarjulgubbefarbrorsimon kom till vårt hus, men inte in. Med skräckblandad förtjusning satt Harald tryggt i min famn i farstun och tittade nyfiket på tomten som plumsade på där ute. Han lämnade en säck med klappar, tydligen har han då före samlat in dem hos diverse släktingar. Så nog finns ju jultomten alltid, det är bara upp till var och en att avgöra vad man vill att hans uppgift är.

Min egen lilla jultomte som trippar:
pc101630.jpg

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 svar på Jag tror på jultomten, men inte på en moralgubbe

  1. Tina skriver:

    För oss blir denna jul den första (tror jag) då Kevin kommer att förstå utav vem han får julklapparna. Hörde redan förra julen era tankar om julgubbens uppgift, och jag tycker det låter fint! Jag har också tänkt att Kevin ska få veta vem som ger honom en julklapp och vara tacksam mot den personen. Julgubben får uppgiften att hämta dem.

  2. Anja skriver:

    Hej!
    Roligt att veta vem du är! 🙂
    Hit kommer nog ingen tomte i år iaf. Idun har ju ingen direkt behållning av det. Men nästa år så hoppas jag kunna fixa det. Men klapparna han kommer med är ju inte från tomten, dom är ju från oss, nära och kära. 🙂

Lämna ett svar till Anja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *