Jag har så väntat, väntat på att Harald skulle komma in i varför-stadiet. Och nu äntligen! Jag vet att jag troligen kommer att ångra det ett antal gånger, för det är onekligen aningen tröttsamt att hitta på uttömmande svar till frågorna. Det känns så stort det här varför-stadiet och så viktigt. Ett tecken på att Harald har utvecklats och vill ha svar på frågor är det ju. Vissa av frågorna närmar sig kunskapens gräns, utmanande. Just nu känns det bara spännande och man jag vill ge bra svar åt honom, inte bara svara ”därför för att det nu är så!”.
Här kommer några exempel på frågor som kom inom loppet av tio minuter då jag och Harald var på väg till stan nu på kvällen:
”Mamma, varför är himlen blå?”
”Mamma, varför går det så många vägar in till stan?”
”Mamma, varför är posten just här?”
Väntar riktigt på morgondagen och dess nya finurliga frågor ställda av min Harald 3 ½ år…
hej på er alla där i Åbo,
Visst väntar man på alla nya skeden i sitt barns liv. De är underbara. Njut till fullo av dem, tiden går snabbt.
Men det vet jag att både du och Basse gör.
Harald är så söt, också Artur.
Sköt om er väl.
Kram från en lycklig;
mormor.
Hej!
VARFÖR skrev du inte svaren till frågorna? Varför är himlen blå? Och varför finns posten just där? 😉
Inte alls så lätta frågor…
Ha det bra och sköt om er!
Kram