Sommarhälsning

Det är många som frågat om jag helt slutat använda min blogg. Svaret är nej. Orsaken till min frånvaro på nätet är att vi inte har fått internet uppkoppling hemma ännu. Fem till sex veckor sa de att vi kan få vänta. Just nu sitter jag på biblioteket och det går ju bra det.

Vi har alltså flyttat nu. Det känns bra. Starten på livet i nya hemmet började dock inte så bra som den skulle kunna. Artur fick magsjuka, eventuellt var det fråga om rota-virus. I vilket falls om helst så spydde han i sex dagar. Naturligtvis påverkades nattsömnen av allt illamående och våra grannar kunde upplysa oss om att det är förvånansvärt tunna väggar här! En annan granne frågade sådär försynt om vi alltid tvättar fem maskiner tvätt om dagen? De fick i alla fall en rivstart vad gäller den nya familjens inflyttning. Förhoppningsvis har de nu märkt att vi lugnat ner oss en aning. Naturligtvis kommer vi alltid att föra mer oväsen än vad Johanna (förra ägaren till vår bostad) nånsin gjorde.

Att flytta från Studentbyn visade sig vara svårare än väntat. Det var med en gnutta vemod vi körde därifrån med de sista grejerna. Det var ju de facto där vårt Åbo-liv fick sin början år 1997. Det var till vårt hem där som vi med stolthet burit hem våra nyfödda barn. Minnen sätter spår. Men det att vi kände vemod över att lämna Studentbyn tolkade vi som ett tecken på att vi varit lyckliga där, trots grå betong.

Nu bor vi då i vårt trähus och njuter av att bo i en stadsdel där man känner historiensvingslag fläkta. Bemötandet vi fick då vi flyttade in kunde inte ha varit bättre. Den första veckan började körsbärsträden blomma utanför vardagsrumsfönstret. Sedan var det den stora häggens tur och nu är det doften av syrén och äppelblom som möter oss. Sakerna har hittat sin plats och barnen börjar inse att det här huset är nu vårt hem. Roligt är också att se hur Artur växte till sig trots att han var så sjuk. Vi fick en ännu gladare pojke, en som sjunger, pratar och busar något otroligt mycket. Han äter som en häst (när jag har berättat det åt människor jag pratar med hörs det från vagnet ett skriande iiiiiiiiihahahaaa…).

Nästa vecka fyller vår Harald fyra år. Han njuter av sommar och barfotaspring. För honom är livet ett äventyr. Han hittar fantastiska fynd överallt, silverstenar som ”glinser” (en blandning mellan glänser och glittrar) just nu sitter jag med en dinosaurieklo bredvid mig, en gren han hittat som onekligen liknar en hand av en Tyrannosaurus rex (jo en miniatyrvariant på tre centimeter)…

Det var en liten hälsning till trogna läsare som undrar var jag håller hus. Jag återkommer.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sommarhälsning

  1. Syster C skriver:

    Tack för vacker text!Du vet inte hur glad jag blev då jag idag kunde konstatera att du äääntligen skrivit igen!Alltid lika roligt att läsa, trots att vi oxå talat grejerna i telefon…:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *