Sedan någongång i våras har Artur så gått som hela tiden gått omkring med en Lilla My figur i handen. Att äta, leka, bada, baka eller sova med en Lilla My i handen är inget hinder för Artur, tvärtom, Lilla My vill bada i Arturs mjölk när han äter! Lilla My var med överallt och ibland hittade vi henne vid matbutikens kassa, en annan gång i församlingshemmets parkeringshus och ofta ofta längs promenadstråket. Inte helt oväntat gick det då en gång så att vi kom hem utan Lilla My. Snyft.
För några dagar sedan gick vi förbi leksaksbutiken med stort L, då kom jag på att vi kan gå och köpa en ny Lilla My. Hur lycklig den lilla gossen blev då han återfick Lilla My går inte att beskriva. Nu är de oskjiljaktliga, Artur somnar med Lilla My i handen och ramsar ”Artto Mi, Artto Mi, Artto Mi…”. Nu har det dessutom dykt upp en ny vän som skall vara med och göra allt som Artur gör och det är valrossen Faffa! Nej valrossen liknar inte alls faffa om du frågar mig, men Faffa (den riktiga) hör till Arturs favoriter och ve den som kallar valross-Faffa för en valross då osar den lilla gossen ”näää, dedä Faffa!!!”
PS. Någonstans bland täcken och dynor finner man även hans Sessa. Det är många att hålla reda på. Kanske borde man ha ett helt parti Lilla Myn i skåpet?!?
Det förklarar saken! När ni var i Berlin och pojkarna var hos oss, så undrade nog jag var Lilla My fanns?
Men jag frågade ändå inte Artur om Lilla My stannat hemma.
Tur att han fått en ny Lilla My och att den duger.
Kram från mormor.