Mamma i arbetslivet

Det är jag det i höst, första gången i mitt liv! Igår på eftermiddagen fick jag vårens bästa besked, jag fick lärarjobbet jag drömt om! Så i höst får jag titulera mig som klasslärare för årskurs tre och ser verkligen fram emot det. Var på arbetsintervju förra veckan och har gått på nålar sen dess. Då rektorn visade mig runt i skolan och mitt blivande klassrum började det klia i fingrarna och hjärnan började gå på högvarv, såg en massa möjligheter överallt. Så en del av årets semester får gå åt till att lära mig den nya skrivstilen och sätta mig in i denna skolas undervisningssystem, svindlande roligt skall det bli!

Att barnen börjar på dagis är ju en omställning i sig som vi bör beakta och planera väl. Harald är ju rätt stor redan och jag tror att han kommer att må bra av att få lite jämnåriga kamrater. Att bara leka med barn som är ett par-tre år yngre än han sätter sina spår, på gott och ont. Det är till exempel alltid han som vinner de otaliga tävlingarna som ordnas stup i kvarten här på vår gård, ”vem är först till trappan?” och sen ett ”jag vann!” innan de andra ens hunnit reflektera över att startskottet gått. Samtidigt får han allt som oftast försvara sitt revir eller bevaka legobygget som raseras innnan mamma hinner beundra. Harald är av den blyga sorten då det gäller människor han inte umgås väldigt ofta med, men finns det personal som ser honom som han är kommer det nog att gå hur bra som helst!

Artur är betydligt yngre, men hinner bli två och ett halvt år till hösten. Han pratar duktigt och är modigare än storebror. Han försvarar sig med hull och hår om han känner sig orättvist behandlad. Samtidigt är han ju van att ha mamma vid sin sida dygnet runt, menmen det går säkert vägen även då det sker förändring på den punkten… Så nu är det bara att vänta på besked om dagvårdsplats!