I väntan på Stålkvinnan

Knaprar järn varvat med apelsiner. Det lär ska vara bättre. Äter C-vitamin mot tröttsam förkylning. Inväntar under. Känner mig nästan sjukare nu än före anemi-diagnosen. Järnet skall ätas två timmar efter senaste måltid och sedan får man ytterligare inte äta på två timmar. Fyra timmar utan mat!!! Som sagt känner mig svagare än innan diagnosen. Dessutom skall jag äta två piller till dagen. Klarar man sig på bara dessa järnpiller? Kom igen, ge mig en kofot av järn i stället! Måste berätta mammas ursöta lapsus här om dagen. Vi skulle på lunch till henne och hon undrade vad vi vill äta. Efter en viss tids funderingar kom vi fram till att fisk vore gott, ”bra då åker jag till K-rauta (järntillbehörsaffär för de oinvigda, K-butiken skulle ha varit korrekt för där får man mat) och ser vad de har” svarade mamma. Hon är så omtänksam! 😉

Blodprovsresultaten visade inte orsaken till anemin, keliaki var det dock inte. Har en remiss till sjukhuset att vänta sa läkaren. Som sagt väntar på under, väntar på den dag jag vaknar och känner mig som Stålkvinnan själv. För det är väl så det ska vara då man har något järn i sig? Hoppas!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

En kommentar till I väntan på Stålkvinnan

  1. Ika skriver:

    Håller tummarna för att hb-värdet kryper uppåt! Få se om jag ska göra dig sällskap i järnknaprandet, ska och kolla hb så småningom, fick remiss idag. Bara för att jag hade så lågt som 96 för ett år sedan. Förhoppningsvi har det inte sjunkit så lågt nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *