Vänner

När jag var liten brukade vi fråga ”leker du med mig i morgon?”. Man måste ju försäkra sig om att man hade någon att vara med under rasterna i skolan… I våras hände det en lite liknande grej. Jag läste Peppes blogg, tyckte mycket om det jag läste, tänkte att jag gärna skulle vilja lära känna Peppe på riktigt. Hur det nu kom sig träffades vi över en kopp kaffe så där lite hastigt. Med oss hade vi våra nyfödda bebisar som var så lika på många sätt. Vi pratade och pratade och trivdes i varandras sällskap. Vi beslöt att träffas igen, snart! Jag vågade knappt tro att det var sant, jag hade fått en ny vän. En härlig vän som det är lätt att prata med, skratta med och utbyta tankar med. Sen i våras har vi träffats nu och då och jag är alltid glad efter att ha varit med Peppe. En vän man får som vuxen kan plötsligt bli en mycket god vän. Peppe känns viktig för mig, hon är ljuvlig och så smart. Idag överraskade hon mig dessutom med en present, en present i vackert sidenband.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vänner

  1. Jessica skriver:

    Just det, en vän man får som vuxen kan plötsligt bli en mycket god vän. Få kontakt via nätet och känna att henne vill jag träffa. Allting känns så bra, som om man har så mycket gemensamt och tänker så lika i mycket. Det kan, om det vill sej riktigt bra, att man dessutom får bli fadder till vännens barn. Vilken lycka och vilken underbar vän! Du vet vem jag pratar om 😉

  2. Peppe skriver:

    Sonja, vilket fint inlägg! Jag är väldigt tacksam över att ha fått dig som vän så här i vuxen ålder. Kram från Stockholm!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *