Denna dagen ett liv

Vi tog alltså buss 14 från oss till dom. Till Maria som fixar allt, hon hade till och med bakat semlor åt oss! Hennes tvillingflickor fick vänta ett par timmar med frukosten för att vi skulle få nybakat.

Du som ibland tycker ett litet barn kan vara jobbigt, tänk då att ha två små! Och blir inte det lite tungt ibland kan du lägga till tre äldre syskon. Tvillingmammor är duktiga som få, de tar priset helt enkelt. Maria är dessutom ofantligt snygg!

Maria tyckte tydligen lite synd om oss för hon lånade oss en vagn! Så jag slapp bära 12 kilo guldklimp. Med vagnen plogade vi vägen genom hela Eira, tappade en yllesocka, gick tillbaka, hittade den, gick till polisstationen för att få veta att brottsanmälan inte görs där utan två kvarter längre fram, vi plogade lite till, gjorde en brottsanmälan med en gullig polis, köpte en latte, tog spåran och såg ut ungefär såhär:

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Denna dagen ett liv

  1. Tina skriver:

    Låter som en härlig dag!

    • sonja skriver:

      Jo det var härligt med sällskap och nybakade semlor, inte härligt var snöplogandet med vagn med små hjul, tappa yllesocka, svettas hos polisen, även om hon var jättegullig, polisen alltså… Skönt att nu vara hemma i alla fall. Skall börja kolla nya barnvagnar, så här efter en paus på tio år….

  2. Anna La skriver:

    Vi har haft en carena-vagn. Priset var det som avgjorde då. Jag har inte varit varken nöjd eller missnöjd, men ganska klumpig har den nog varit. Handtaget gick sönder efter ca 3 års användning då M i 30 graders kyla drog upp den för trappan. Jag tror ingen vagn skulle ha hållit det.

    • sonja skriver:

      Man tror och hoppas alltid att de där vagnarna skall klara allt möjligt, vi har också dragit dem i trappor, fast man inte borde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *