Varje år det här årstiden, när det börjar närma sig den 5 februari, då är det dags. Dags för Runebergstårtan, eller Runekakan som Artur kallar den. Som med de flesta kända bakverk delar den åsikterna, endel vill ha den saftig andra torra.
Jag brukar baka tårtorna själv med kexsmulor och mandelpulver, kraftigt indränkta med bittermandelolja. Några måste dock förbli utan bittermandelolja och sylt men med glasyr, eftersom en föredrar dem så. Att trampa kex hör till bakandets största fröjd om du frågar barnen i huset. Och när vi gör det går mina tankar till Fredrika.
I Åbo fick vi hem ett reklamblad med texten ”Nu firar vi Runeberg på bästa mögliga sätt”. Berätta gärna hur du vill ha din Runebergare!
Alltså, huvudsaken är att jag får en Runebergare. Eller två. Eller tre. Micaela
P.S Saftiga, definitivt.
Ååh Runeberg!! Håller med Micaela här, huvudsaken är att man får en, eller två, eller tre… 🙂
Håller med Micaela o Karin om antalet Runebergare ; )) Saftiga skall de vara mmmmm Gott
Det är just därför jag bakar dem, så får man mååååånga! Och just som man vill ha dem dessutom…
åååh, låter väldigt smarrigt!
Kan du snälla lägga upp dit recept så slipper jag misslyckas 🙂 Jag har inte bakat tidigare men fick formar av mamma ifjol så jag skulle gärna testa.
Bara för att du ber så snällt och för att du har formar, det vill jag också ha!
Jag tar helst an mig Runeberg i litterär form.
Ifall jag äter bakelsen är jag kräsen med konsistensen. Definitivt får den inte vara torr men heller inte för våt dvs jag skall kunna klämma försiktigt på den utan att fingrarna blir fuktiga. Ja ja. Vet att jag är besvärlig. Har inte hittat den perfekta ännu så letandet fortsätter…
Du får baka själv, så kan du testa med att dränka in dem en efter en, fast kanske den tolfte sen ändå inte känns helt perfekt… burp.
Håller i princip med om att det inte skulle sitta helt fel med en, eller ett par till, Runebegare, men efter att jag blev mandelallergiker har jag nog inte smakat på sådana, tyvärr.
Men om du bakar kan du ju lämna bort mandeln? Hoppas jag! Kram.