Nu och då stöter jag på bloggar där författaren ber om ursäkt för att hon bloggar om barnen eller visar foton på sina barn. Måste man göra det? Be om ursäkt alltså.
När jag började blogga år 2003 var det i stort sett hela idéen med bloggen, lite som en dagbok men en öppen sådan. Det var också en av anledningarna till att jag återupptog bloggen. Jag kom på mig själv att nu och då öppna arkivet för att kolla upp än det ena än det andra och lite kolla vad Artur eller Harald gjorde vid en viss ålder osv. Nu ville jag återigen dokumentera en liten del av vardagen så som den ser ut idag. Bland annat.
Jag tycker själv om att se foton på andras söta ungar och läsa om deras gulliga påhitt. Alla väljer ju själv vad de vill skriva om och alla får också fritt välja vilka bloggar de vill läsa. Någon kan ju tycka att om du bara skriver för att dokumentera behöver du ju inte skriva på en öppen blogg. MEN det är ju det som är så roligt att se att det varje dag dyker upp flera hundra (jag vet Linn har flera tusen men det är en annan sak) personer som läser om vår vardag. Det är sporrande. Och så hoppas och tror jag att om man skriver så tänker man och utvecklar på så sätt sig själv. Och sist men inte minst en bild på ett av mina barn. Håll till godo:
Nää, inte måste man alls. Det är ju upp till var och en vilka bloggar de vill läsa. Är man inte intresserad av en mammas vardag så finns det nog andra att läsa.
Lite så tänker jag också.
Inte skall man behöva be om ursäkt för vad man skriver eller lägger upp för bilder i sin egen blogg…..Jag menar som läsare väljer man ju själv det man läser, ingen tvingar en att följa med en viss blogg eller ?
Jag tycker om att läsa vad ni har gjort och dina tankar om allt mellan himmel o jord ; )
Bonus är ju att jag känner er o därför är det extra roligt att följa din blogg…
Visst läser jag andra bloggar (Linn,Peppe o.s.v ) tycker speciellt om just de inläggen där de bloggar om sina familjer o söta barn (trots att jag inte känner dem )
Fortsätt ni alla o blogga som ni vill ; ))
Kramsisar
Oj tack, du är så snäll.
inte ska man be om ursäkt, men lite gör jag nog det ibland med. Jag har en sån blandad blogg att vissa dagar så är den vulgär och ful och andra dagar så är barnen leende på bilderna.
Jag har jobbat mot det där att det skulle vara så varierande, men det funkar inte. det blir att man bloggar bara efter humöret, och utan nån vidare baktanke. lite tankar och sånt.
Men nu har jag bestämt mig för att sluta ursäkta min blogg, den är sådär helt enkelt. Ibland får min svärmor läsa könsord, andra dagar får hon se sina barnbarn..:)
Men man ska nog inte ursäkta nåt man skriver, och man ska inte skriva nåt man inte kan stå för.
Förresten, jag gillar din blogg!
Tack ska du ha, du anar inte hur glad jag blev nu! Du har rätt, man måste få skriva det som faller en in. Sen måste andra tåla det eller låta bli.