Jag leker skoltaxi på morgonen. Jag och barnen startar från oss och plockar upp vänner längs med vägen, skolkompisar som annars måste gå ensamma till skolan. I samlad trupp går vi sedan de knappa två kilometrarna. Det är betydligt tryggare för såväl barnen som de vuxna på det här sättet. Och roligare att gå tillsammans än ensam.
Jag tycker så himla synd om Elias som kommer att ha en lång skolresa helt ensam om nåt år,först med buss och sen ännu en bit att gå.
Är de inte flera då? Som kan gå tillsammans? Annars får jag väl komma och följa honom, mitt hjärta slår ett extra slag för ensamma små barn med stoooor ryggsäck!