I Sagolandet läses nu två böcker parallellt, den ena kan man ha i fickan. Pocketboken heter Här är jag! Vem är du?, en Jesper Juul bok. Jag är en stor fan av Juul, kanske för att hans fostringsmetoder passar som hand i handske med mina egna funderingar. Jag känner igen mig själv och får bekräftelse för mina metoder. Jag har läst den här förut och ser den lite som en handledning, liksom hans andra böcker Ditt kompetenta barn och Livet i familjen.
Den här boken kände jag att jag måste läsa nu igen eftersom Saga börjar bli alltmer aktiv, hon testar sina gränser. Juul menar att det inte är vi vuxna som skall sätta de här gränserna, vi ska lyssna till barnen och respektera dem. Vi ska hjälpa barnet att hitta sina personliga gränser och förstås visa var de går, men det ska hela tiden vara ett jämlikt samspel där ingen blir kränkt. Ett kränkt barn slutar inte älska sina föräldrar, det slutar älska sig självt, menar Juul.
Personligen försöker jag se barnens behov utifrån mig själv, hon är en mänska även om hon är en liten sådan. Vaknar jag på natten och är törstig vad gör jag? Jo jag går och dricker vatten. Vaknar Saga på natten och är törstig då ska hon få mjölk.
Det här med gränser är ju svårt. ”Ett barn utan gränser, är som ett rum utan väggar, omöjligt att möblera” har jag läst och det är också sant, så hur gör man? Kärleksfulla gränser som aldrig kränker barnet. Det är ju enkelt! Hur resonerar du kring det här ämnet?
Okej, jag får presentera den andra boken en annan gång för nu vaknar Saga.
Saga töjer på navelsträngen:
Hej!
Jag gillade också Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. Men jag känner nog ofta att mitt tålamod inte riktigt räcker till för att inte ”ta kommandot”. Eller att jag inte riktigt vet vad som är bäst i en viss ituation. Men jag älskar det att utgångsläget är att barn och vuxna är jämlikar, fastän vuxna har en viss makt.