När vi nu ändå är inne på det här med olikheter i äktenskapet kan jag berätta en till sak som skiljer oss åt. Då vi reser lägger Basse i en reseväxel, han blir aldrig trött, aldrig hungrig, han tröttnar aldrig på museets utbud, varje krukskärva och varje mynt är intressant. Okej, lite överdrivet men dock. Till en början försökte jag hålla jämna steg och jämt mod tills jag på en svettig resa sa stop!
Jag vill inte, jag kan inte se en tavla till då ligger jag hellre på en badstrand och solar mig, grät jag upprört. Basse tittade på mig med förvåning och samtidigt ömhet i blicken och sa okej vi går och äter, okej du får vila dina fötter.
Sedan dess har jag med mig mängder med böcker då vi reser. På Louvren log jag mot Mona Lisa för att sedan leta efter den skönaste av bänkar, den lugnaste vrån och läste en halv bok. I Berlin har fontäner blött ner mina boksidor. Kanske inte fullt så romantiskt men väldigt tillfredsställande för alla parter.