Vi hälsade på mofa, på hans arbetsplats, idag. Jag lärde mig att alla begagnade bilar är från 2009. Saga lärde sig (efter 20:de gången) att man inte kan gå igenom glas. Alla blev glada då hon sprang fram till glasburarna, krockade, skrattade och vinkade till killarna där inne.
Lyckan kan vara en enorm hall med stora bilar, där man får springa, springa, springa. Här sprang även jag för trettio år sedan. Det var festligt att få följa med pappa till hans arbetsplats. Jag minns att en kvinna frågade halutsäkakaåta (vill du ha kakao, men på finska), jag visste inte vad det betydde men jag fick en god kopp kakao i alla fall.
Bilar som är inne i hus ser så fina ut tycker jag. Men jag kan inte riktigt släppa det där med att alla gamla bilar var två år…