En rosa bekännelse

Precis som Christa kommer jag ibland på mig själv med att ursäkta mig över Sagas klädsel ifall hon har på sig något rosa. Merparten av alla Sagas kläder är sådana hon fått av våra vänners barn. Dessutom är klädskåpet fyllt av kläder i alla regnbågens färger. Nejmen, nu gör jag det igen, ber om ursäkt så där lite, tror att jag måste förklara mig. Jag bad aldrig om ursäkt för att pojkarna var klädda i blått eller grönt eller rosa, varför gör jag det nu?

Dessutom tycker jag att Saga gärna får ha rosa på sig. Hon ger den färgen en annan betydelse, en annan dimension. Hon är helt enkelt tillräckligt tuff för färgen. Förstår ni mitt resonemang? Hon är ingen prinsessa som sitter still och väntar på prinsen, hon bär rosa då hon bestiger berg och gräver i sandlådan.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till En rosa bekännelse

  1. Julia skriver:

    Klart alla barn ska få gå i rosa ibland, både flickor och pojkar.

    • sonja skriver:

      Jo jag vet, men någonstans inom mig får jag dåligt samvete. Som om jag borde bevisa något annat. Inte är det lätt då dyr är svårt.

      • Mats skriver:

        Största delen av mänskorna tänker inte på kläder som ”ett statement”. Ingen, vid sitt sinnes fulla bruk, tror att du klätt Saga i rosa för att framhäva en åsikt, ställningstagande eller något i den stilen.

        En klar majoritet av de som kommer emot reflekterar inte över att hon ens har kläder (skulle Saga vara utan skulle de nog notera det). En klart mindre grupp noterar klädseln och tycker att den e ”kiva” eller så inte. Ett försvinnande litet fåtal, antagligen ingen, ifrågasätter eller analyserar (av olika orsaker) ditt klädval för Saga.

        Kläder är kläder! Rätt och slätt.

        • sonja skriver:

          Tror att andra lägger märke till klädsel kanske för att jag själv gör det. Tycker själv det är roligt att välja kläder såväl åt mig själv som åt mina barn. Och vill att de ska ha skojiga, snygga, glada och vackra kläder. Synd om ingen märker det! 😉

  2. Peppe skriver:

    She can pull it off. Liksom.

  3. A-L skriver:

    Jag förstår dig precis! Och också jag har nog ett liknande behov av att försvara – eller förklara mig själv då I har ljusrött (ofta just i form av lånekläder) på sig..! I och för sig har vi nog en liten farttuffing här också, men bemöter folk dem så eller ser de bara färgen? Svårt det här.. Tummen upp för våra rosa tuffisar i alla fall! Kram på er!

    • sonja skriver:

      Ja, vi hejar på våra tuffa flickor, de kommer att vända trenden; alla tuffa tjejer bär rosa, det är en häftig ”vi-klättrar-i- träd-färg”.

  4. Mats skriver:

    Är det någon skillnad vilken färg man (barn) har på käder? Tycker man att något passar på barnet OCH barnet trivs i det är det ju ”bara att tuta och köra”! Inte behöver man försvara eller motivera ett färg- eller stilval. Inte på sig själv eller på barnet. Givetvis måste man försvara ifall andra barn eller vuxna (har skett med Williams urhäftiga röda byxor) kommenterar nedlåtande eller retar.

    Saga är en söt, snäll och tuff flicka som klär i rosa (och antagligen i 99,9% av alla andra färger)! 🙂

  5. A-L skriver:

    Mats: nej inte egentligen, kanske det är det som ”stör” att man själv en tänker på det? Knepigt 😉 William har så fina röda byxor dessutom! 🙂

  6. Lina skriver:

    Båda mina barn hade rosa som favoritfärg en tid. Har flicka och pojke alltså.

    • sonja skriver:

      Det låter väldigt fint det. Saga är så liten att hon ännu inte har någon favoritfärg. Blir spännande att se vad det blir. Haralds favoritfärg var röd och Arturs orange.

  7. Karin T skriver:

    Härligt inlägg!! Här grävs det också i sanden i rosa byxor 🙂 Lite in-your-face-attityd som matchar med de pinka kläderna, brukar jag försöka tänka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *