Haralds kalas

Det var ett skojigt kalas. Alla verkar glada, åtminstone om man får tro fotografierna.

Harald hade planerat en fotbollsplan-kaka i år:

Min systerson och hans mor:

Min mamma som tycker om att pussas:

Saga var väldigt glad över att återse Nicholas som varit på landet några dagar.Det gick ovanligt lugnt till i barnkammaren idag, min systerdotter hittade en stämpel som hon fascinerades av:

Lugnt var ordet ja! Här är alltså Henrik, då han inte fotar mina headers.

Den här Wave-boarden fick Harald i present. Det ser ut som om han surfar fast på land då han far fram.

Min lillasyster fotade min storasyster och mig:

Det var många fler med på kalaset, men alla fastnade inte på bild. Tack till alla som firade vår fina, stora fotiskille!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

10 svar på Haralds kalas

  1. snigelnharald.blogspot.com skriver:

    Vilket fint kalas, och grattis till Harald!

  2. Camilla skriver:

    Tack för att vi fick vara med på kalaset o GRATTIS än en gång till fina Harald !!!

    • sonja skriver:

      Helt superroligt att ni kom! Det kan nog hända att jag tar något av dina barn som gisslan i morgon så ni inte sticker till landet nu igen!

  3. Karin skriver:

    Stora stora Harald! Vad jag hade önskat att vi kunde ha varit med och firat. Stora grattiskramar till Harald, presenten borde anlända vilken dag som helst.

    • sonja skriver:

      Ni var med i våra tankar, finaste ni! Fråga F om jag får lägga in en bild av honom i dread-locks, eller förstörs hans rykte? Kram.

  4. Patricia skriver:

    GRATTIS från oss också! Laddar redan för jatkot…

  5. Jessica skriver:

    Vilken fin tårta! Och kalaset ser ut att ha varit roligt.

  6. Melli skriver:

    Stort GRATTIS också härifrån! 10, det är ganska stort det!
    Kakan är ju ur-snygg! Får man kanske sno idén till hösten? 🙂
    Wave-boarden ser ju fin ut! Elias har pratat om sådana men visste inte hurdana de är. Nu är jag klokare!

  7. Manuela skriver:

    Grattis till stora killen från oss också! Jag kommer bara ihåg Harald som fyraåring när ni ännu bodde i Åbo och vi hade våra småttingar (som också är stora redan). Tänk vad tiden går.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *