Det var varmare än vi trodde idag. Det utlovade regnet kom aldrig, vilket i och för sig var tur. Det var dock ganska kvavt i luften, kanske blir det åska? I alla fall sitter jag här och väntar på att få fara ut och springa, i regnet kanske?
Har nu haft tåskorna i en vecka och de är helt jättehärliga att springa med. Vaderna är de som jobbat mest, tydligen. Också i ryggen känner jag att musklerna fått jobba mer än vanligt. Men muskelvärk efter en joggingtur är bra värk, tycker jag, för då vet man att man gjort något, något bra.
Allra mest tycker jag om att springa i skogen, på rötter och stenar, med underbart mjuk mark. Mest blir det i alla fall grusvägar varvat med skogsstigar. Asfalt är det som känns sämst, det är för hårt för dessa skor helt enkelt. Tekniken är annorlunda och du landar på framfoten och inte hälen, eller det är det du eftersträvar, annars söndrar man lätt hälen. Jag tycker det kommer ganska naturligt att springa på det sättet. På det stora hela är jag med andra ord väldigt nöjd med skorna, så här efter en vecka.
I England har jag tänkt vandra med dem, alltså inte i London utan ute på hedarna vid kusten. Har därför också testat hur de funkar med en tolv kilos guldklimp på ryggen. Går lite varje dag med Saga på ryggen för att förbereda mig på det.
Låter bra!
Har själv tänkt mig skaffa ett par, just för att få de småsmå musklerna i fötterna och benen att jobba lite mer – dessutom stärker de vristerna bra tror jag.
Efter Jukola märker man igen hur det är att springa i skogen på riktigt – en hel del annorlunda än på stigar och vägar, och vristerna märker av det först.
Du kommer att gilla! Jag vill som sagt också springa i Jukola-skogen… Har kanske en lite väl romantisk bild av vad det innebär?