Skyddsängeln

Midsommarhelgen var underbar. Vi gjorde just det som jag här tänkte vi skulle göra. Dessutom skrattade vi mer än jag skrattat på länge. Vi åkte gammaldags traktor genom byn i Lappträsk för att hämta björkkvistar till bastun, och tokiga som vi är slog vi oss med dem sedan i bastun (galen finsk tradition, eller hur?). Men doften och midsommarfiilisen uppstår just då och maten, naturligtvis den härliga sommarmaten.

Det som sedan hände, när vi alla satt i bilen och var på väg hem är något jag aldrig vill uppleva igen. Framdäcket på vår bil lossnade mitt i rusningstrafiken på riksväg 6. Tack och lov hände inget annat än att vi blev mycket skärrade och bilen skadades. Vi hade en skyddsängel med oss den här gången och vi är oändligt tacksamma. Så mycket tankar dyker ändå upp och vi blir darriga i benen då vi tänker på vad som kunde ha hänt. Är även mycket tacksam för den hjälp vi fick just då nöden var stor. Tack!

Bilen är på en ort vi på en annan än hemma, så bilder kommer senare.

 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

8 svar på Skyddsängeln

  1. Camilla skriver:

    Jag är så glad att er skyddsängel var med er !!!
    Många stora kramar

  2. Melli skriver:

    Tur att det inte gick värre!
    Svärfars framhjul lossnade också för nåt år sedan, just då han hämtat hem pojkarna. Som tur körde han långsamt in på en bensinstation just då det lossnade.

    • sonja skriver:

      Intressant hur man nu hör att flere varit med om liknande situation, sällan talar man om det annars. Nu är vi försiktigare och kollar ofttare. Tur att allt gick väl för din svärfar (och för oss), det skulle ju kunna gå så galet.

  3. Jessica skriver:

    Ni hade verkligen en skyddsängel med er!
    Vi brukar byta vinter/sommardäck hos en firma och alla gånger vi varit där har de sagt att det kan vara bra att kolla bulttarna på däcket efter en tid. Tror du vi gjort det? Nej! Men nu efter er berättelse blir det nog ändring på det här också. Huuu vilken rysare alltså. Kramar till er alla!

    • sonja skriver:

      Tack för de orden Jessica. Det tröstar, tycker alla bara säger, nämen har ni inte dubbelkollat däcken!!! Eller man får en sådan fiilis. Nog visste vi det också men glömde bort. Nu kollar vi också, ofta ;).

      Kram.

  4. Laura Kalliokoski skriver:

    Usch då! Vi hamnade också en gång i diket efter att blidäcket på vår bil exploderat. Det är så skrämmande! Nella var bebis då och när jag lyfte henne från bilstolen satt hon på en massa glasskärvor. Tur att det var vinter, halaren skyddade henne från sårskador. Vi fick åka ambulans till närmaste hälsocentral för kontroll och det var ju lite roligt. 🙂 Vi var alla oskadda men uppskärrade. Med bilen var det värre. Skönt med skyddsänglar!

Lämna ett svar till Camilla Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *