Prickigt värre

Nu är jag nog ganska 100 på att det är vattkoppor. Fler och fler prickar dyker upp för var timme och tempen ligger runt 39. Hon verkar må hur bra som helst ändå, lite tröttare och hängigare än vanligt. Frågar man var hon har sjukt visar hon på ett lila tuschstreck hon ritade på handen igår ”ajajaj” klagar hon. Värst tycker jag den vid öga, läppen och tungan är. Men de säger ju att man kommer lindrigare undan ju tidiagre man får vattkoppor och dessutom verkar de än så länge som sagt inte bekomma henne.

Kläderna från Beibamboo, ni minns de här i bambu, med alla sömmar och lappar är på utsidan, kommer nu väl till pass igen. Man vill ju göra det så skönt som möjligt för lilla Pricken. Drömmer nu om en romper suit till Saga, eller nya härliga byxor… Byxorna hon har på den här videosnutten för ett år sedan går ännu, hon sover i dem nu, men snart är de för små.

Vi gick över till Nicholas och Camilla för att leverera lite vattkoppor. Så hyggliga är vi.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

8 svar på Prickigt värre

  1. Micaela skriver:

    Uh, det börjar genast klia över hela kroppen. Vi skulle också vara i ett behov av vattkoppor, men just idag sitter de lite olägligt, vi skall försöka äta kakaaah i morgon. Så, jag kanske får höra av mig senare, om ni har koppor på lager? Sol över er!

  2. Melli skriver:

    Vi har inte än blivit drabbade av prickar i vårt hushåll. Känner nästan en liten frestelse att paja dem till oss här i nåt skede medan man ännu är hemmamamma. Fast är det rätt att med flit smitta de små?! Hmm. Jo månne inte.
    Hoppas de inte börjar störa henne så mycket mer!

  3. A-L skriver:

    Jahajaha, kanske en till orsak till att ses? Hmm.. Lite fel kännds det ju kanske, men som du också skrev så lär det ju vara så att man kommer lindrigare undan… Kanske de små inte kan klia sönder sig själva heller på samma sätt som sen då de är lite större….?

    • sonja skriver:

      Jag tycker personligen att det är bättre att de får det nu då de är små, det är ju en ofarlig barnsjukdom de i vilket fall som helst får i något skede. Eller en del har ju klarat sig utan, men då går man ju sedan med rädslan att få det som vuxen, vilket väl till och med kan vara farligt?

      Hör av dig nästa vecka om du bestämt dig, vi kan bli kvar i Muncca och träffas i Munkparken, till exempel.

  4. A-L skriver:

    Jo, jag minns att en pappa fick det då jag gick i lekis och han var nog verkligen sjuk. Kan väl t.o.m vara dödshotande om man får det som vuxen… Jag tror vi ska fundera lite här hemma och så hör jag av mig sen! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *