Länge leve sagoboken

Det var sagodagen här i veckan och min alldeles egen Saga hade namnsdag. Att Saga heter Saga är ingen tillfällighet. Redan då vi väntade Harald sa Basse något i stil med att det vackraste som finns är en saga och på den vägen föddes namnet. För oss båda har sagor varit en viktig del av livet. Vi minns mammor och pappor, mor och farmödrar och farfar som läste. Sagor man kan utantill sedan länge skall läsas på nytt och på nytt.

Jag ser på sagoböckerna som skatter i hemmet. De är vackra, de är genomtänkta, de är fantastiska på många sätt. De berikar språk och fantasin och ger gemensamma upplevelser. Bra böcker kan också ses som underlag till diskussioner, svåra frågor som död, mobbning eller sjukdom kan bli lättare om du kan diskutera genom en bok.

Igår då jag var i Steinerskolan kom Artur med en stund på kursen. Han funderade lite blygt på hur han kan underhålla sig själv ett par timmar och raskt sa jag ”ta en bok och läs”. Då blev jag påmind om att det inte finns sagoböcker på Steinerskolan /dagis. Alls. Och tanken kan inte lämna mig. För jag förstår inte varför. Jag vet att de som jobbar där återberättar sagor och det beundrar jag. Att återberätta sagor är en konst och ger säkert mer inlevelse åt sagan. Men att själv få bläddra och ”läsa” en bok så som Saga gjort sedan hon kunde sitta. Varför får barnen inte göra det?

ÄlsklingsSagor:

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 svar på Länge leve sagoboken

  1. Camilla skriver:

    Jag älskar också sagoböcker i alla former…
    Skall försöka svara på din undran om varför vi inte har böcker på Steinerdagiset.
    När man återberättar en saga har man en helt annan kontakt till barnen än då man läser ur en bok.Stämningen i när du berättar en saga blir totalt annnan än om du läser sagan.
    De flesta barn har en hel del böcker hemma där de får bild och ”blädder” upplevelsen. På dagiset strävar vi efter att barnen målar upp egna bilder av sagan i sitt inre. Samma saga ser olika ut för varje barn. Det är så viktigt i dagens värld att barnen får en chans att måla upp bilder i sitt inre, då den yttre världen är full av bilder.
    För barnen på dagis berättar vi samma saga i en vecka och sista dagen brukar vi leka sagan.
    ”När det blir för tydligtgjort-så binder man barnets fantasi” (del av citat ur boken:Barnets värld ,pedagogik och uppfostran i förskoleåldern)

    Men visst är böcker också bra HURRAAAA för barnböcker.

    Hoppas du fick en liten aning om varför nu ; )) Du får gärna låna boken om du vill ( där finns inte så mycket bilder ….så den binder inte din fantasi )

    • sonja skriver:

      Aha, visst förklarar det en del, men inte alls allt för mig. Jag tycker personligen man kunde ha båda. Både återberättandet och sagoböcker. Men det är nu min personliga åsikt det.

      Tack för att du orkade svara i alla fall. Hoppas vi kan spinna vidare på temat i morgon, och dricka lite gott te.

Lämna ett svar till sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *