Varje gång vi på museet idag såg ett djur med sin unge sa Saga att det är mamma och Saga. Det tyckte jag var gulligt. Och inte är det ju långt ifrån apungevibbar då jag fortfarande kan bära henne på ryggen. Utan tvekan trivs hon allra bäst just här:
Jag blev stannad av två afrikanska kvinnor som imponerat ropade ”precis som i Senegal, precis som i Senegal”.
Det där är det bästa sättet att kuska sina barn i snöigt väder. Och varför inte allt annat väder också. Bar Ian en massa på ryggen o blev nästan alltid stannad av någon som ville kommentera oss. Dessutom kan man bära också ganska stora barn i den. En fantastisk uppfinning. Senegaleserna är allt bra kloka. De med!
Jag är nog väldigt nöjd med just den här bärselen, vi har en rinka också som jag använde med pojkarna, men den var inte alls lika praktisk då den i sig är så skrymmande. Den här bär jag med mig under vagnen.
Sadär kuskar jag Emma ocksa mest hela tiden. Här i Rostock är det visserligen jättevanligt att folk bär pa sina barn i dukar, manducor och ergobabyn. Hur har du packat in Saga när det är sa kallt ute? Har hon pa sig endast en vinteroverall eller har du nagon filt som du ännu virar runt henne? HAr själv inte riktigt kommit pa hur jag ska göra när det är riktigt kallt ute.
Jo vi reagerade faktiskt på det då vi var i Berlin 2010, de flesta bar sina barn. När det har varit som kallast, -15 till -20 bär jag inte henne på ryggen. Hon är en ganska frusen sort och får lätt kalla händer och fötter trots bra utrustning. När det är så kallt sitter hon inbäddad med både ylleoverall, vinteroverall, yllefilt och dunåkpåse i vagnen. Jag vet, det är säkert lite överdrivet men då klagar hon aldrig, varm och go är hon. Jag fryser ju alltid själv så då tror man lätt att de små också fryser, någon slags symbios verkar det som ;).