Bloggar är tråkiga, eller?

Min kompis skriver på twitter att det ofta är tråkigt med bloggar på grund av att det är envägskommunikation.

Jag håller med. Det är det jag tycker är det mest tråkiga med min blogg, då kommentarerna uteblir, då en eventuell diskussion uteblir och då ingen vill säga ens hej, jag läste det här!

Samtidigt förundras jag över det faktum att 200-300 unika besökare tittar in här, dag efter dag. Varför gör man det om det är tråkigt?

Kommentarer är inget självändamål. Kommentarer och diskussioner ger liv i bloggen visst, men noll kommentarer betyder inte att ingen läst. Dagstidningens och skönlitteraturens text är inte heller mindre värd trots att ingen kommenterar. Inte heller är den tråkig för det.

Samtidigt kan jag erkänna att jag hoppas på kommentarer och diskussioner så det står härliga till. Varje dag.

Hoppas:

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

35 svar på Bloggar är tråkiga, eller?

  1. Camilla skriver:

    Tycker också att det tråkigaste är då komentarerna uteblir ….Trots att som du sa : man ser att man har besökare!!
    Jag hade väntat lite fler komentarer på min Duplo analys ; ))

    Men nej bloggar är inte tråkiga tvärtom!

  2. Malin skriver:

    Hej, du har ju likadan klänning som jag!

    • sonja skriver:

      Jag vet, du hade på din i Grekland vill jag minnas och mötte en dam på toaletten som också hade en sådan… Jag vet jag har ett konstigt minne, minns just så här relevanta saker.

      • Malin skriver:

        Jeps, den har varit på Kreta och mött en kompis! Och på Mallis. Och på Sardinien kanske? Och i Egypten. Och snart ska den åka till Sicilien 🙂 Bra klänning!

  3. Mats skriver:

    Hej, hej! Du har så rätt…Inga kommentarer. Hade visst en tävling som bevisade det. Två aktiva. Tack för det. 🙂

  4. Mikaela skriver:

    Det här bara måste man kommentera.
    Jag är nog av samma åsikt att bloggar kan bli lite döda om ingen kommenterar, MEN det fina är ju att man ändå nästan alltid KAN kommentera om man har lust. Då är det väl ändå 1 1/2vägskommunikation?! Någon har ju då valt att inte kommentera, men läst ändå.
    Det känns att i kommentarfältet, det e liksom där the magic happens.
    Kanske det ändå tröstar, de dagar ingen kommenterar, att det ändå finns en trogen läsarkrets. Om det är det man vill, med sin blogg.

    Och sen sku jag vilja säga att twitter däremot är ganska tråkigt för såhär långt får man ju inte skriva där :).

    • sonja skriver:

      Ja! Du sa det. Det är klart det tröstar att veta att ni troget tittar in varje dag. Och som jag sa det är inget självändamål att få kommentarer men ack så mycket roligare då man får.

      Mest glad blir jag i alla fall över att råka träffa dig varje dag, minns att det var lite samma i dagis för några år sedan. Jag visst inte vem du var men vi råkade hämta barnen samma tid varje dag.

  5. Jessica skriver:

    Jag läser alla dagar din blogg men kommer inte alltid för att kommentera. Nu måste jag jag bara skriva. 😉 Ska bli intressant att se hur många kommentarer du får på det här inlägget.

    • sonja skriver:

      Man behöver så klart inte kommentera, jag vet att du läser, det gör mig glad. Och jag hoppas du vet att jag läser din blogg.

      Ha det fint Jessica!

  6. Mippe skriver:

    Jag läser, men kommenterar inte så ofta. Jättefint foto av dig.

  7. Henrik skriver:

    Väl bekant fenomen…det är väldigt sällan det blir diskussion på en blogg…
    men å andra sidan gör jag t.ex. inte bloggen endast för att tillfredställa enkom läsarnas behov, utan även mina egna…

    • sonja skriver:

      Jovisst skriver man ju också för sin egen skull, för att det är roligt och viktigt att hålla skrivgnistan levande. Samtidigt har man ju en öppen blogg just för att andra gärna får ge sina synpunkter på saker och ting och på så sätt göra bloggen mer levande.

      Om vi tar din blogg som exempel, den innehåller de finaste av fotografier och det skulle vara sjukt tråkig om du bara gjorde den för din egen skull och vi inte fick ta del av den. Men tack för att du delar fotografier och tankar till oss.

  8. Abigail skriver:

    Jag läser din blogg dagligen (ifall jag inte är den enda som är frisk i familjen som före julen, då fick jag ta igen mig efteråt…) och vill tacka för din härliga blogg. När barnen kommmit i säng är det dags att titta igenom bloggarna 🙂

  9. A-L skriver:

    Du vet att jag också läser flitigt – även om jag inte alltid kommenterar. Kram 🙂

  10. Tina skriver:

    Det var ju just det kommentar-fattiga som jag blev ledsen och frustrerad över i början då jag joinade Facebook. Kändes som att folk kunde inte bry sig mindre om vad jag hade gjort. Nuförtiden känner jag inte på så sätt, för oftast är det någon som kommenterar och att inte alla mina vänner o bekanta gör det varje dag förstår jag, för vem skulle ha tid att kommentera hela tiden åt hundratals människor (tur det 😉 ). Bloggar finns det ju också många (ävenom jag bara tittar in på ett par, tre) så folk har väl inte tid att kommentera. Informationsflödet är för stort.
    Det som jag tycker är roligt är att du alltid kommenterar tillbaka!

    • sonja skriver:

      Kanske det är just så, för mycket av det goda. Jag är nöjd med de kommentarer jag får.

      Tack för dina ord, det blir ju mera av en dialog om man får svar tänker jag.

  11. Konrad skriver:

    ”Jag läste dethär” känns lite tomt som kommentarinnehåll, kanske om du/Basse gör en sån snabbkommentarknapp? (har btw. tappat bindeords-rättstavningen i Tyskland – allt ser jättebra ut ihopskrivet). En sorts like-knapp för icke-fejsbookare.

    Brukar själv slösurffa bloggar, dvs. då när jag inte riktigt vill ta i med remonten/jobbet eller som just nu: matlagningen. Det är en överraskande lång väg från att sitta bakåtlutad och klicka med ett finger på next till att flytta **båda** händerna till tangentbordet och komma fram med något klyftigt att säga.

    • sonja skriver:

      Jag förstår, jag förstår. Men gillar ni inte alltid allt jag skriver? Det skulle ju vara ett himla tryck på gilla-knappen!

      Jag brukar slösurfa medan jag lagar mat…

      • Konrad skriver:

        Oj vilken laddad fråga…
        Tror ändå att jag hör en lite överdriven intonation; man svarar jakande på frågan och det hela var en rolig vits?

        hur skulle det vara att använda cookiet till att automatiskt reposta nån gammal kommentar från samma användare ifall man inte skriver någon ny. Kunde vara roligt…

  12. Anna skriver:

    Hmmm, knepig fråga det där med att kommentera. Då jag inte känner dig personligen, känns lite som att vara påtrångande Om jag kommenterar. Kikade först in här då lekt med din man som barn nån gång (farfar var präst i Sibbo) o sprungit förbi honom i korridorerna i Åbo konserthus. Sedan har jag nog fastnat för dina fina barnboksbeskrivningar (då själv läst svenska också o älskar att läsa Bra litteratur för min lilla superverbala gumma), dina fina foton – men mest av allt pga känslan i bloggen. Som att öppna en mysig tidning men med mustigare, mer kvalitetsfyllt innehåll. Så för mig är du pure entertainment 🙂 efter våra ganska liknande äventyr som hemmamamma på Drumsö. Tack, fortsätt i samma stil, lovar börja komentera 🙂 Anna

    • sonja skriver:

      Jätteskoj att du kommenterade nu! Dina ord gjorde mig helt ofattbart glad. Just Dagens saga får sällan kommentarer och jag har ofta funderat på om någon alls är intresserad av dem, men nu vet jag!

      Din farfar har döpt mig!

  13. Anna skriver:

    ….skriver halvt i sömnen samtidigt som desperat försöker få nästan tre-åring sova åtminstone lite – så sori språket, helt uselt enbart ös… men glömde en fråga som jag grubblat över – När stickar du? Här försöker jag skapa mysstunder med ”mamma stickar sålänge du matar mollygosedjur etc” – men näpp, mamma ska inte sticka! o så går hon o drar ur stickorna då jag inte ser. Även om hon är så lycklig då jag berättar att stickar åt henne….Hur hittar du tiden? o vad säger dina barn?

    • sonja skriver:

      Jag stickar hela tiden. Sitter på golvet bland alla mina barn och stickar, de mindar inte alls. Jag behöver inte se på det jag stickar så jag tror inte de ens märker vad jag håller på med. Eller det gör de väl för Saga säger att hon också har börjat sticka. Hon tar en garnnystan och sticker ut och in en virknål, Saga stickar klänningar! De är väl vana och tid har jag massor av, jag har typ bara tid. Så känns det i alla fall. Att vara hemmamamma med tredje barnet och med de äldre på skolan är ibland till och med lite slött… Nä skönt!

      • Anna skriver:

        Låter jätteskönt o avkopplande! Skillnaden e nog den att jag stickat så lite de senaste 10 åren att jag måste se på vad jag gör, inte hela tiden men ganska mycket. Nog det som avgör tror jag – om barnen upplever att man konkret kan se på dem (o allt vad det psykologiskt innebär). Men jag fortsätter nu o då, dock på grym amatörnivå, stjäl lite inspis av dina jättefina alster 🙂
        Att höra att farfar döpt dig känns nog stort. Saknar honom enormt, och sörjer att han aldrig fick träffa min lilla underbara dotter. Men tänk hur vackert det ibland kan vara med ankdammens litenhet 🙂
        Ha skönt veckoslut med de dina o krya på er!

        • sonja skriver:

          Tack, det var snällt sagt. Ledsamt att din farfar aldrig hann träffa ditt barn. Jag kan inte säga att jag kände honom men mamma talade alltid så varmt om Samuel och jag har bilder av honom i mitt album.

          Ha ett skönt veckoslut du med!

Lämna ett svar till sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *