Saga snälla, när ska du förstå att det inte är pappa som tagit mammas telefon.
Hört härom kvällen: ”PAPPA! ge tillbaka mammas foon. Pappa inte ta mammas foon!”
Och nej Artur jag hämnas inte på dig, det var bara så lägligt att du hade dina födispengar i bokhyllan, så jag tyckte jag kunde låna dem då jag är helt utan. Din telefon och ditt telefonfodral ska du också återfå så fort jag hittar egna åt mig, lovar.
Hört A redogöra för trumpetläraren: Min mamma blev rånad i bokhandeln och nu hämnas hon på mig genom att ta allt vad jag har.”
Oj stackars A. <3
Jag hamnade låna av skolpojkens julpengar förra veckan då vi köpte skor till dem och han var också snabb med att berätta för pappan att jag inte betalt tillbaka (på typ två dagar).
Vi är likadana då du och jag, stjäl av våra stackars små barn… Artur har humor, han vet att jag lånar, han gör det där bara för att det är hans sätt att skämta. Avancerat att ta det till en sådan nivå att han berättar det till läraren men sneglar på mig. Han är sådan, den lilla Artusen.