Artkännedom och minne

I och med studierna vid PF har jag varit tvungen att lära mig runt 500 arter. Allt från blommor, lavar, träd och kryp till fågelarter. Att kunna känna igen vårfryle och höstfibbla är något jag vill. Ändå raderas detta ur minnet till min stora besvikelse. Jag ser den lilla svarta fågeln simma runt och jag vill kunna säga om det är en knipa eller tärna, mås eller strandskata.

Jag anser mig ha ett ganska gott minne, men det fokuserar inte alltid på det väsentligaste. Varför minns jag vad Tove hade på sig för 18 år sedan i maj på operan, men inte vilket år slaget i Waterloo ägde rum eller blåmesens läte. För att inte tala om att jag minns att min storasyster på ett scouttillfälle träffade en person som hette Torbjörn, kallades Torre och alltid sa ”vad har det för skillnad om hundra år” (med en västnyländsk accent dessutom). Jag var inte ens med, har aldrig träffat hela Torre, men ändå minns jag detta. Varför?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 svar på Artkännedom och minne

  1. Maria skriver:

    Ditt minne gör en association till t.ex. känslor då du minns det Tove hade på sig och då är minnet mycket starkare än om man bara försöker minnas genom att repetera. Försök göra associationer till olika tillfällen då du försöker minnas fåglar eller blommor. Hitta på egna minnesregler! Men emellanåt är det bara oförklarligt varför vi minns vissa saker men inte andra.

    Min mamma visste att upplysa mig vidare angående att sova ute som du skrev om tidigare och jag skrev då att det var Arvo Ylppö som introducerade det. Mamma sade att det har forskats att inomhusluften har mera dammpartiklar i sig än utomhusluften, fast man skulle bo i stan så det talar för att låta barnet sova dagssömn ute. 🙂

    Slut på dagens tietoisku!

    • Tina skriver:

      Hihi, och mitt minne av Torre hade ju nästan suddats ut tills du f(r)iskade upp honom för några veckor sedan. Västnyländska var det dock inte. Snarare någon släpande österbottnisk dialekt. (Jag har kanske imiterat litet dåligt.)

      • Tina skriver:

        Tänk…om han Torre skulle veta att hans slogan fortfarande lever kvar…23 år senare!!! Jag minns ju inte ens mera att han hette Torre – bara vad hans motto i livet var. Skulle vara intressant att veta hur det går för Torre numera. 😀

        • sonja skriver:

          Klart Torre läser min blogg, så har han glömt det här blir han nu påmind om sin ljuva ungdom. Men å andra sidan va har de för skillnad om hundra år! 😉

    • sonja skriver:

      Jag hittar alltid på minnesregler för allt, men glömmer ändå. Ex någon har knipit knipan i kinden, därför har den en vit fläck på det annars helsvarta huvudet.

  2. A-L skriver:

    Haha! Vi hade nog en hel del minnesregler vi också för såväl storslokar som symfonier! Tyvärr har ändå en hel del försvunnit även här 🙁 Dock gäller det inte just storsloken, eftersom vi förknippade den med en viss rörelse och jag och studiekompisarna hade svårt att hålla oss för skratt då den faktiskt dök upp bland tentbilderna i artkännedom 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *