Musiken och jag

Har tagit sånglektioner med Basse halva dagen. Jag ska inte hålla musikundervisning i skolan. Dessvärre är det just det jag ska nu då jag åker till Vasa. Det är en nackdel med att vara lärare att man ibland måste vara expert där man inte är det.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

7 svar på Musiken och jag

  1. Linda / Snigeln skriver:

    Men lyckans du! Jag sjöng (klassiskt) hela min ungdom, höll jag på att skriva, men vi kan säga tonår istället så låter det bättre – och SOM jag saknar det.

    • Sonja skriver:

      Tyvärr finns det inget lyckans mig i det här inlägget. Jag saknar nämligen gehör. Vår sånglektion ser ut ungefär såhär: jag sjunger en sång jag tror jag kan och Basse ger tummen upp eller ner, ibland kanske han lyckas finjustera någon ton eller så, jag ritar prickar och streck och pilar där andra skulle rita noter. Men B var positivt överraskad och det ger mig lite mera mod. Nu är frågan bara hur jag ska lyckas lura ut handledarna ur musiksalen, mockarutor i lärarrummet kanske? Publik är nämligen det sista jag behöver.

  2. Ingela skriver:

    Jag lider med dig. Min totala musik-o-kunskap är en av orsakerna till att jag aldrig skulle bli klasslärare. Att jag dessutom spelat (eller vad skall man ens kalla det) fiol i över tio år, utan att lära mig egentligen någonting förbättrar inte mitt förhållande till musik.

    • Sonja skriver:

      Jag har också försökt på piano och gitarr, men ingen framgång där. Dessutom skvallrar mitt betyg om ett vitsord på 5/5, vilket ju är lite galet. Bra på att lära mig utantill är jag tydligen.

  3. Heidi skriver:

    Lider med dej. Hade musik under en u-övning och det var inte skoj. Överlevde och klarade av praktiken trots tonträffning och pianospel…
    Lycka till!

Lämna ett svar till Sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *