Blev bjuden på kaffe och bulle idag av min goda vän och granne, Päivi.
Våra mellanbarn är lika gamla och har varit vänner sedan dagistiden. Nästan varje dag brukar vi ses, antingen på skolgården eller i någon lekpark. Tack vare det att pojkarna är vänner har också vi blivit det. Det är förstås ingen skälvklarhet att det blir så, men ofta märker man att man har rätt lika värderingar och delar åsikter. Med Päivi kan vi föra djupa diskussioner, hon pratar finska med mig och jag svenska med henne. För oss är det helt självklart.