Nu och då drabbas jag av järnbrist. Jag märker det alltid då det redan är för sent. För mig tar det sig uttryck i yrsel som nästan går att jämföra med en lindrig fylla, tryckande huvudvärk och fullkomlig orkeslöshet.
Igår cyklade vi in till stan trots att bara tanken gjorde mig matt. Jag orkar inte trampa upp för backar, huvudet bultar och lungorna sprängs. Förr trodde jag det berodde på dålig kondition, men förstod senare att ett hemoglobinvärde kring 100 kan medföra detta.
Vi cyklade i alla fall 25 km och alla överlevde. Vi prövade nya cykelvägen Baana, och jag är övertygad. Där det en gång gått järnväg kan man nu susa fram på finaste asfalt.
Nu äter jag järn varvat med persilja, paprika och lever.
Mörk choko är också bra, den lär ska ha mera järn än spenat 🙂 (på riktigt! Muminmamma-maria märkte det 🙂 )
Check!
jätte jobbigt att du drabbas av det. Vad spännande att cykla på gammal tågbana.
Det är en mycket smart grej att ha gjort cykelväg av rasket.
huj, låter ju inte alls roligt. Jag hade samma som gravid, vet hur känns. No nice. Men cykla? Ta inte ut dig! Persilja får du nog trycka i dig groteska mängder om det ska hjälpa, pillrena e nog det enda som ger snabb lindring. Hoppas lättar snabbt!
Anna
Ja, det är inte kul. Fick hemohes efter att Saga fötts, men det är ju en tid sedan.
Tack för dina ord.
Jag får ta o skicka lite blodpudding åt dej härifrån Svedala!
Ja tack låt komma bara. 😉
fast det är ju så jääkla äckligt. ser ut så åtminstone.. har inte ens vågat o velat smaka.
Tror dig. Järntabletterna är ingen höjdare de heller. Inte ens apelsinjuicen döljer den hemska smaken. Men huvudsaken är ju att man blir frisk.
Järntabletter tillsammans med c-vitamin är vad du nu behöver<3!!!! puss
Jo satsar på det.