Tack vare iPhonen kunde vi ringa videosamtal till min systerdotter som idag fyller 7. Vi hade ställt upp med en tremanna orkester och spelade Ja må hon leva på lillcittra och trummor.
I andra ändan fick vi se födelsedagsflickan bli fin. Mamman hade åkt på magnetröntgen och pappan fick ta över locktången. Där stod han och lockade det långa håret och inte nog med det! Han hade fått i uppdrag att fixa marsipantäcke på tårtan. Han hade åkt iväg till sin mormor som har en mangel och manglat marsipanen.
Underbart!
Jeps – frun i huset har börjat kalla mig för en martha…det klingar aningen negativt för en man…
Martin skulle ju kunna vara en ny term. ”Han är en riktig Martin, den där Henrik!”
TACK för fina sången. Det ljudade ända ner till tamburen! Henrik älskar att samla marthapoäng, omedvetet bor det en liten Martha i honom! Fantastiskt, jepp!
Han är en Martha, det går inte att dölja.
Oo men vilken härlig Martin! Inte alls en dålig idé det där med mangeln!
Lillcittran var nåt nytt för mig, den ser ju fin ut! O vilka smarta noter!
Det ljuvligaste är att alla kan spela vackert på lillcittran.