För två veckor sedan firade vi min moster som fyllde 60. Samma dag åkte min morbror med ambulans till sjukhus och dog några dagar senare. Ytterligare några dagar senare fick min kusin sitt första barn.
Det är mycket känslor i en och samma släkt. Jag vet att livet är både fest och sorg, ändå känns det som om någon tryckt på snabbspolning.
Idag är det begravning.
Stor glädje och stor sorg samtidigt är nog den märkligaste känsla som finns.
Svår att greppa och samtidigt vet man ju att livet är just så.
Jag var jätterädd då jag blev gravid med yngsta, vem sku dö denna gång det föddes en ny människa. Men ingen dog denna gång. Tyvärr verkar det ju funka så, livet går runt. På gott och ont.
Hoppas dagen inte varit för jobbig. Kram på dig!
Tack, det var en fin begravning. Min morbror hade Downs syndrom och har levt ett förhållandevis långt och mycket fint liv. Min mormor, hans mamma dog för tio år sedan, han saknade henne mycket och en gnista slocknade i hans ögon redan då. Nu får han vara med sin mamma och pappa igen.
Dessutom blev han på kort tid mycket sjuk. Jag tror han har det bättre nu.
Men honom minns jag ju! Träffade honom en gång på ett kalas hos din syster T. Många kramar till dej Sonja!
Vad roligt att höra, han och Tina var födda på samma dag.
Ååååh vad jag fick ledsamt nu igen. Han tyckte alltid det var så roligt detta att vi fyllde år samma dag. Ivrigt ringde han, skrattade och sa så finurligt ”grattis”.
Gulle.