Hälsningar från Högholmen. Vi cyklade hit och vandrade här i ömsom sol och ömsom ösregn. Kattdjuren sov. Blir alltid lika besviken på det.
Mormor och några kusiner mötte oss här.
Cykelkärran kunde praktiskt nog förvandlas till barnvagn.
Sandskulpturerna imponerade stort.
Ps. Jag bloggar medan de andra ser på kräldjur och diverse insekter. Vägrar sätta min fot i sådana byggnader.
Wau att sandskulpturerna finns kvar! Vi var där dagen efter avslutad tävling och det var i början av juni något tag.
Vi fick se kattdjuren. Ett lejon hoppade upp och solg med tassarna mot glasrutan. Det är nog min häftigaste upplevelse någonsin av lejonen.
Jag förstår dej Sonja! Jag satt också utanför och väntade på de andra då de tittade på kräldjur. Det skulle vara som att stiga in i en mardröm för mej. Hu….
De var riktigt fina ännu, sandskulpturerna. Jag vill också se lejonet hoppa, ens röra lite mer än ena örat. Morr!