Hen

Tänk att jag en dag kommer att lära barn använda ordet hen!

Jag tror nämligen, precis som det står i dagens hbl, att ordet kommit för att stanna. Våra barn kommer att se det som ett självklart ord och undra över hur vi klarade oss utan det.

Vad tror du?

Ps. I barnprogrammet Pipi, Pupu och Rosmari som kom i dagens Buu-klubben sjunger de om ”hen” i inledningssången.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

8 svar på Hen

  1. Satu skriver:

    Hen är här för att stanna. Vi har också en hen i magen. Fast vi vet vilkendera hen är på riktigt, så int vill man ropa det hela tiden och till alla möjliga, så hen är väldigt passande. Och när hälften av livet går på finska och vi pratar om hän så hen går hand i hand där också.

  2. anna skriver:

    Absolut här för att stanna! Jag har själv använt ordet mycket i min gradu i musikterapi nu, och blev nog ärligt sagt lite förvånad över hur otroligt naturligt och självklart det känns, och dessutom blir ju texten flytande och ledig på ett helt annat sätt än då man tidigare måste skriva han/hon, han eller henne, eller hur man nu löste dilemmat…..

    • Sonja skriver:

      Vad roligt det måste vara att kunna använda det i praktiken. Din gradu verkar så spännande!

      • anna skriver:

        Vad anser du som lärare om skrivstil förresten? Dvs. den som nu lärs ut. Själv skriver jag ännu med supersnirklig skrivstil (är född -74) och är ärligt sagt riktigt allergisk mot alla nya sätt, inget sätt ser riktigt estetiskt ut eller känns praktiskt lätt. Varför kan jag inte riktigt förstå, eftersom jag så lätt tar till mig förändringar, som tex. hen. Har du någon tanke om vad det beror på, att vissa saker som lärs ut i skolan hittar lättare sin plats?

        • sonja skriver:

          Den nya skrivstilen heter nuförtiden bunden handskrift och liknar långt vanlig textad handskrift, men lutar en aning och är länkad så en bokstav sitter ihop med nästa. Jag gillar den, gillar skrivstilar överlag och tycker rätt bra om den här. Tycker den är stilig. Orsaken till att jag vill lära mina elever bunden handskrift är att jag tycker det är viktigt att man kan skriva vackert, att man helt enkelt behärskar en vacker skrivstil. Samtidigt är det viktigt att och uppmuntras att man ungefär i femman hittar sin egna personliga skrivstil.

          Det där med vilka förändringar man tar till sig handlar säkert om personlighet, vi är olika och ser nyttan i saker och ting lite olika. Diktamen är en annan sak man kan diskutera, jag anser diktamen vara värdelös om inte eleverna får direkt respons. Eleverna måste få ut diktamen, ja matteprov helst också, samma dag, åtminstone nästa dag. För om du övat flitigt på diktamen, men ändå skrivit ”vaker” i stället för vacker så måste du få veta det genast. Om en vecka minns du inte längre vad du skrivit.

  3. Mats skriver:

    Absolut! Hen kommer jag att använda, i synnerhet när jag börjar matblogga på Engelska. 🙂

    Skämt åsido. Säkert kommer användandet av hen i skriven text att bli alltmer vanlig. Stör mig inte. För mig känns det dock lite väl konstgjort och kommer antagligen inte vara bland de första som anammar det i i tal eller skrift. Gillar dessutom de lite stela uttrycken som ”hon eller han”, ”den sökande” eller vad det nu beövs för att göra texten fungerande.

    Hoppas han eller hon som läser detta har förstålese för ”en gammal hund som har svårt för att lära sig nytt”.

    • Sonja skriver:

      Det är inte lätt, du har min fulla förståelse. Som lärare är man (eller borde vi börja använda ”en”) alltid rädd att stagnera och behöver alltid vara up to date därför välkomnar jag gärna nyord så länge de fyller en funktion och underlättar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *