Nu börjar jag nog längta på riktigt efter jobbet, att vara arbetslös är slött. Med noll input till hjärnan blir det just inga blogginlägg heller. Det mest spännande är väl att jag städar, putsar, svänger tvätten som hänger på tork, så den ska torka lite fortare. Har till och med vikt plastpåsar till fina små trianglar. Ja, ni märker.
Redo för jobb är ordet.
Tänk så olika man kan känna. Jag har sällan slött och känner mig inte arbetslös. Har så mycket att göra att jag skrivit arbetslista för inkommande veckor åt mig själv.
Fint att du är redo.
Det är säkert mig det är fel på. Antagligen känner jag mig rastlös för att jag väntar så mycket på att få börja jobba. Det här mellanskedet känns inte helt bra, bara konstigt. Att vara hemma med Saga kändes bäst och att börja jobba blir bäst, men nu känns det mest bara slött.