De här två, mitt äldsta och mitt yngsta barn, liknar varandra inte bara till utseendet. Saga är som en kopia av din äldsta bror allt från hur hon slickar snor (förlåt, äckligt jag vet OCH han gör det inte längre, men när han var två) till hur hon alltid, alltid går off road. Harald gick aldrig på vägen, han gick på bergskanten bredvid vägen, klättrade uppför varenda en lyktstolpe, balanserade på tegelmuren osv. Nu har vi en till sådan. Hon är också lik honom till lynnet, väldigt jämnt och stabilt humör.
Det är ungefär bara klänningen och det långa håret som skiljer lite. Förstås har hon ju sin egen personlighet mest av allt. Det är bara det att jag dagligen upplever små glimtar av ett tidigare liv, Åbo för sisådär 10 år sedan. Konstigt men roligt.