Nu styr jag familjeskeppet alldeles ensam. I en vecka skall vi försmäkta. Är mest nervös för morgnarna, att få iväg oss alla. Inte glömma fotisväskan till Artur! Påminna om jackan, jumppakassen, gummistövlar vid regn, släck lamporna och stäng dörren du som går sist! Många uppmaningar till små professorer kryddat med snabbt puss och hej!
Huvudet sitter hårt fast med spända nackmuskler. Tur var väl det, annars kunde jag ha lämnat det efter mig.
Låter så bekant för tillfället! Du beskriver situationen bra! Det kommer att gå fint, det måste gå. Sen känner du dej som en vinnare!
Tror dig, du har erfarenhet!
Tänker på att jag klarade av vandringen i somras ensam med de här, så månne vi inte ror i land.
Dessutom tar du ju över halva besättningen i morgon. Ses!
Imorgon skall du komma ihåg att packa varma kläder på boysen då de skall på höst vandring…..och kanske någon liten matsäck ; ))
Jag kan bjuda på ett glas vin till dig imorgon kväll när du kommer efter A….Som avslappning ; ))
Kramis
Nämen! Du skämmer bort mig. Väskorna står halvt packade i köket. Vattenkokarn laddad och termosen bredvid. Planering och förberedelse är A och O!
Du skulle ha sett den småförnärmade minen som professorn hade då jag sufflerade din checklista över telefon idag på morgonen. 🙂
Haha! Tack för den i alla fall. Idag får du kanske knyta vandringskängor. Om han inte sitter med dem på sig hela tiden…
Ha en fin dag, ses på kvällen igen!
Det klarar du galant! Kram!
Nå bara vi kommer helskinnade igenom så är jag nöjd.