Att vara ikapp

Efter snart sex månader som förvärvsarbetande mamma börjar jag känna att jag kommit ifatt mig själv och hittat mig själv. Allt handlar inte längre bara om att försöka hålla huvudet strax ovanför vattenytan och kippa efter luft stup i kvarten. Man kan inte säga att jag crawlar direkt men det kommer stunder då jag nästan snorklar. I klassrummet har det nog redan länge känts bra. Där flyter vi på, några ryggsimmar, andra grodsimmar och någon flyter sköldpadda, det känns okej.

Men tänk att det nuförtiden finns morgnar då jag hinner fläta lillflickans hår, själv äta morgonmål efter att jag hunnit tvätta och fixa mig själv och till och med hinner i så god tid till jobbet att jag hinner brygga mig en kopp te innan dagens första utvecklingssamtal.

Men vart rusar tiden? Sportlov står vid tröskeln och snart är säkert midsommaren här:

20130211-203852.jpg

Svåger-Henrik skickade nyligen den här bilden till mig.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

4 svar på Att vara ikapp

  1. Peppeq skriver:

    Vilken otroligt fin bild på dig! Jag spanar för övrigt alltid efter dig när jag passerar skolan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *